”Du är en könskorrigerad tyngdlyftare som älskar bacon”. Det är en mening man kanske inte trodde man skulle få höra. Men det fick jag idag. Och jag fick göra mitt bästa (nåja) för att rollspela en sådan. Jag fick även spela elittränare i fotboll som hade både autism och asbergers syndrom och ADHD, dock inte någon HBTQ. Vad händer, undrar du kanske om du inte hört avsnittet än? Jo, det var Calle från podcasten ”Passningen” (missa inte) som bjöd in mig till någon form av privilegium-lek som på riktigt och på fullaste allvar används av vuxna människor för att… Ja, varför är frågan. Som en vän skrev: ”Varför inte bara säga att de hatar vita män?” Det hade sparat både tid och pengar.
Innan Calle varde det Klaus och vi hamnade, inte helt av fri vilja, i diskussionen om kvinnliga soldater igen. Det är ett viktigt ämne eftersom många fortfarande tycks tycka att kvinnor gärna får vara soldater bara de verkligen vill det. Jag försöker igen och igen förklara att för kvinnors (och mäns) egen skull är det bäst att kvinnor inte är inblandade i stridande förband. Jag hoppas verkligen medellandet går fram, men ibland tvivlar jag. Vissa verkar inte vara intresserade av att lyssna. Man följer kartan istället för verkligheten, så att säga.
Idag var det som vanligt kul att sända. Men kanske extra kul. Tre timmar till. Det är egentligen otroligt. Hejja mig. Och hejja er! Hejja er i chatten, hejja er som lyssnar och hejja er som ringer in.