Tid är fascinerande bla bla bla. Men det är den. För den är så olika lång. Och denna veckan har verkligen bara försvunnit. Det känns som det gått ett par dagar bara. Men det har det inte! Det har minsann gått fem stycken dagar, och det märks om inte annat på att jag hade Patrik Larsson på linjen igen. Han gjorde så gott han kunde med de ämnen han hade tänkt men blev hela tiden avbruten av en ganska ettrig radiovärd.
Som förväntat blev dagens musiktema på fred och kärlek bara kärlekslåtar. Men det är inte så bara det. Jag är extra svag för de som vill spela en sång till just sin partner. I dessa tider med trasiga förhållanden, beta-män och allmän kärlekslöshet känns det viktigt att lyfta just kärleken. För det finns fortfarande gott om äkta, inte hollywood-ifierad, kärlek. Det gäller bara att hitta den.
Vi hörs igen på måndag vänner! Då ska vi försöka oss på ett demokratiexperiment. Jag är redan utmattad…