Åh, kära skog, vad jag saknar dig

Man ska leva som man lär. Det vill säga – man ska försöka följa de råd man ger till andra. Och detta är jag bra på. Riktigt bra skulle jag nog vilja säga. Men idag slog det mig att jag inte alls lever som jag lär när det kommer till skogen. Jag minns inte ens när jag senast tog en dag, eller bara en eftermiddag, att fridsamt ströva omkring där ute i den andra världen. Skogsvärlden. Där andra regler gäller. Där man är helt ensam på riktigt. Där gröna träd och gråa stenar regerar. Där djuren uppskrämt springer undan eftersom man klivit in i deras territorium. Där tiden går långsammare, där dofterna är starkare.

Där har jag inte varit på länge. Ändå säger jag åt andra att gå dit för att slippa stress och press, för att vända tankarna inåt, för att reflektera över det som varit och det som ska komma. Det måste bli ändring på det. För man gör det för att bli en bättre, gladare och friskare människa. Och vi alla förtjänar, som ni vet, att vara lyckliga, friska och starka.

Jag ska bättra mig kära vänner. Jag hoppas ni är bättre än mig och att dagens avsnitt, om inte annat, inspirerar er att gå ut till den där stenen långt där ute i skogen. Att ni går ut till den och bara sätter er och njuter av att existera.