Alla lika, alla olika

Man kan bli galen när man börjar tänka på hur mångkulturen beskrivs. Det är något så bra att det måste tryckas in överallt, hela tiden. Värst av allt är väl när det ska in i skolan. När våra vita, snälla, vänliga och milda svenska barn och ungdomar tvingas trängas med våldsamma utlänningar. Och var värre är – de är tvingade att gå dit. För stannar man hemma från skolan knackar snart staten på och tvingar dig dit. Till skolan där du blir slagen, mobbad, rånad och retad. Det är verkligen vidrigt och man kan undra vad det gör med en ung hjärna.

Ett litet vitt piller i detta är ju när Freja berättar att kamrateffekten inte verkar existera. Studiesugna barn fortsätter vara det trots att klassen är kaos. De som inte vill plugga kommer inte göra speciellt mycket bättre ifrån sig även om de sätts i en klass med duktiga elever. Så kanske är skadan något mindre än vad man tror. Men å andra sidan handlar kamrateffekten bara om betyg. Vad är ett bra betyg värt när din skolgång är ett helvete?

Kanske finns det ljus i tunneln dock. En skolgång med mångkulturen bör vaccinera en ung hjärna mot att bli någon form av invandringsvurm livet ut. Men det känns ändå som ett något klent ljus.

Fy fan för våra politiker och de andra ansvariga. Ursäkta språket.