Citrussmakande musik

Vissa dagar, som idag, sitter klassisk musik precis som den berömda smäcken. Rätt humör, rätt tid, rätt sällskap, rätt sinnesstämning. Jag kunde verkligen luta mig tillbaka och bara njuta av de toner som förde iväg mig till… Någonstans. Någon annanstans. Det får mig ytterligare en gång att känna viss frustration över att man inte prioriterar klassisk musik mer. Precis som skogen. Precis som så mycket annat jag egentligen tycker om att göra, och som är mat för själen. Men ibland hinns det faktiskt inte med. Huset måste skötas om, fasaden måste bytas, gräsmattan måste klippas, mat måste ätas och sedan ska man sova lite.

Det är en intensiv period just nu. Men med hösten brukar lugnet komma. Och med lugnet kan man få tid att trä på sig sina nyinfettade kängor och låta dem beträda guldgula löv långt inne i en okänd skog. Man tänder brasan. Man lagar maten. Man existerar bara, utan en tanke på något alls.

Jag längtar.