Har jag ingen humor eller vad är det som pågår här egentligen? Jag minns lixom knappt när jag skrattade åt en film senast. Men jag vet att vissa människor gör att jag själv blir väldigt rolig. Och då skrattar jag gärna gott åt mina egna skämt. Det måste väl vara någon sorts personlighetsstörning?
Hur som helst så var det mycket intressant att höra att den sortens humor som jag både rynkar på näsan åt och som jag uppskattar inte direkt är något nytt fenomen. Människor har alltid skrattat åt fisar och avföring, verkar det som. Troligtvis för att man skrattar åt det förbjudna. Och idag när fler saker än någonsin är förbjudna att skratta åt kan man tycka att det borde vara skördetider för modiga komiker. Skratta åt feminism, åt HBTQ, åt invandringen och åt våra särdeles värdelösa politiker. Ändå är det väldigt få som verkligen vågar detta.
Var är du, roliga och modiga komiker som kan komma hit till Svenskarnas Hus och göra en show? Hör av dig! Annars måste jag göra det och få saker skrämmer mig mer än tanken på att stå inför folk och försöka få dem att skratta.