Det är en svår och kanske omöjlig balansgång att gå – mellan att vara försiktig och mellan att vara modig. För allt för ofta skyller man på ”försiktighet” när man egentligen är feg. Men idag när jag pratade med Eva-Marie kom jag på hur ofta jag själv sagt till människor, oftast kvinnor, att vara försiktiga. Skrik inte till zigenartiggare att de ska åka hem, säg inte till en högljudda araben att vara tyst och och snäs inte åt den somaliska familjen att de ska prata svenska. Riskerna är för stora och vinsten är minst sagt tveksam.
Men det tar såklart emot att uppmana svenskar att sluta säga ifrån, för det är exakt det vi behöver göra. Ofta och mycket och högljutt, och framförallt tillsammans. För det är som så ofta personer som Eva-Marie som gör det. Ensamma människor som helt enkelt fått nog. Och allt för ofta slutar det olyckligt. Att bli tillsagd att vara tyst av en svensk, och en kvinna till råga på allt, kan få en och annan utländsk ”gäst” att bli så pass upprörd att det leder till fysiskt våld. Hur viktigt det än må vara att säga ifrån är det inte värt utslagna tänder eller något ännu värre.
Så, kära lyssnare, säg ifrån. Men var försiktiga. Ta inga idiotiska risker. Det är en balansgång som jag själv misslyckats med flera gånger, men jag vet att det går.