Trubadurafton! (-ish)

Jag har alltid gillat trubadurer. De tar inte så mycket plats och är inte så skräniga som sina kollegor rockstjärnan eller pojkbandet. Man kan lyssna koncentrerat om man vill det, eller så sitter man en bit bort och samtalar med sina vänner och då blir trubaduren ett trevligt bakgrundsljud. Det är ju inte helt lätt att flytta fenomenet trubadur från den verkliga köttrymden in till radion men idag gjorde vi alla fall ett försök när Herr D var med oss och spelade.

Jag gillar även när trubadurer pratar lite mellan låtarna. Lite om sig själva, eller lite om musiken de spelar. Och det kunde jag ju styra idag. Det blev en riktigt lyckad trubadurafton, även om den var på morgonen och över internets (skakiga) frekvenser. Snart kan vi göra om det i verkligheten hoppas jag. För verbala kontrakt är ju bindande, och ni hörde alla var Herr D lovade. Ses då!