Det svarta hålet…

Det smärtar ändå en del när folk drabbas av det svarta pillret, det bruna mörkret, hopplösheten och börjar ställa sig frågan om hur det ska gå i framtiden. Vilken värld våra barn och barnbarn ska leva i. Hur det ska gå för det svenska riket. Nu var Patrik inte alls så illa däran som andra människor jag pratat med men hans svarta hål i dagens sändning påminde mig ändå en del om alla de timmar man (med glädje) lagt på att uppmuntra och peppa människor som trillat ned i hålet.

För det gör vi nog alla då och då. Och vet ni vad? Det är ingen fara. Så länge man inte gör det till sin livsstil. ”Du kan inte hindra sorgens fåglar från att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår” sa visst någon kines vid något tillfälle. Och precis så är det. Att alltid skydda sig mot uppgivenhet eller mörka tankar är omöjligt. Bättre att låta dem komma och sedan låta dem passera och ta nya tag.

Nu när sändningen är klippt och upplagd ska jag snickra vidare på vårt hus och sedan blir det till att förbereda vernissaget imorgon. Den stora frågan är egentligen bara om jag ska ha svart polo eller inte.

Vi ses imorgon, så får du svaret på denna oerhört spännande fråga.