Vi är större än världen

Det är passande att Nationalisten i förra numret hade ”svensk innovation” som tema, ty det jag vill förmedla i detta nummer är just det, men med mer högtflygande ambitioner ur ett bredare, rasligt perspektiv.

Vi är många som återkommande slänger in ordet ”strävan” i diskussioner och krönikor. Det är ett ord som mer än andra kan appliceras på den vita rasen, ett begrepp som söker förklara den uppfinningsrikedom och hunger efter äventyr, nyfikenheten över att se vad som finns bortom horisonten, som utmärker oss gentemot alla de andra. 

Tre vita män; Elon Musk (sydafrikan och kanadensare); Jeff Bezos (amerikan med brittiska och danska rötter) och sir Richard Branson (britt) utgör spjutspetsen som finansiärer och innovatörer för den nya rymdåldern. Okej, de må vara sisådär rent politiskt, men frukta ej, det spelar nämligen mindre roll i sammanhanget huruvida de står med oss eller inte. Det viktiga är att vi så snabbt som möjligt utvecklar förmågan att låta vår strävan ta oss till fler planeter som vi kan kolonisera. 

Varför är det viktigt att vi påbörjar vår kolonisering av rymden? Därför att vi vill vårda vårt hjärta, vår kropp och vår själ. Europa, jorden, rymden. När de fjorton orden är tryggade i Europa måste vi blicka ut över resten av de vita nationerna på vår jord, och därefter måste vi kunna säkra den ännu mer i rymden, varthelst vi kan tänkas hamna. 

Jag erkänner villigt, ja nästan entusiastiskt, att jag gillar sci-fi. Därtill älskar jag dystopier. Så, min kärlek till Warhammer 40 000 kan upplevas som tämligen uppenbar, för de av er som vet vad jag talar om. I Warhammer 40K så är framtiden krig och lidande mot varelser som omfamnat Kaos, och ett helt gäng med olika utomjordingar (vilket är ett lustigt ord i sammanhanget). Hursomhelst, innan allt blev krig och lidande i denna fantasivärld så upplevde människan en guldålder, den högsta toppen av mänsklig innovation. Sedan föll det, på grund av anledningar. 

Att nå nämnda topp av mänsklig innovation är just det som vi gör bäst, och hur kan vi bäst överleva och frodas? Genom att inte vara begränsade till ett specifikt livsrum. Goterna och langobarderna började i vårt kära Nord, men de var också villiga att flytta bortom horisonten och hitta ett nytt hem åt sig, att ta ett nytt hem och se till att barnen fick en ny fosterjord. Om goterna och langobarderna kunde det, då ska nog vi också kunna fixa det. 

För oss, nu, så ter det sig kanske lite udda att emigrera till Amerika eller att börja spöa italienare, men mot stjärnorna, det är något helt annat. Vi kan känna suget i magen, hungern efter att se nya planeter där vi kan slå ned våra bopålar, kittlande fingrar som längtar efter att hålla ett laservapen. Ett Star Wars där alla är vita, en galax fylld av frihet och nyfikenhet. 

Det vita rymdimperiet är den tidigare nämnda guldåldern, när vår ras fritt kan få skapa, beundra och kämpa. Det är det logiska trappsteget för oss på vår resa bortom allt vi nu känner till. Låt oss se möjligheten att ta vår flagga med oss och sätta den i ny jord, om det så är hundra mil eller hundra ljusår.