Gamla idéer och gamla förhoppningar måste vi kunna släppa. Det enda sättet att komma framåt är att ärligt se på sin samtid, menar Magnus Söderman.
Jag tillhör dem som in i det längsta fortsatt förfäkta min barndoms slagord: Bevara Sverige Svenskt! BSS var ”klottrat” överallt när jag var pojk och det fanns på såväl affischer som klistermärken. Då hade det sitt berättigande. Sverige var i allt väsentligt svenskt då, även om vi hade vår beskärda del av både mångkultur och massinvandring. Men svenskt var det. Faktiskt.
Jag har hållit fast vid BSS in i det längsta. Men nu är det nog. Det går inte längre eftersom man måste vara i fas med sin egen samtid. Det duger inte att leva i det förgångna eller formulera ställningstaganden utifrån en dröm. Att bevara Sverige svenskt är inte vad det handlar om i dag och det har det inte gjort på ett tag.
Så, nu är kaninen ute ur hatten för min del och jag har bitit i det sura äpplet. Kanske detta inte är någon nyhet för dig, jag hoppas att du varit mer i led med tiden än jag. Det handlar inte om att jag inte sett det, jag har bara vägrat acceptera det … herregud, jag har till och med sagt det några gånger i våra poddar; men lik förbannat har jag för mig själv mumla då och då ”bevara Sverige svenskt”.
Nu är det inte längre vår uppgift att bevara Sverige svenskt. Vårt uppdrag har förändrats och det är väl som von Clausewitz påpekade: ”Ingen plan överlever den första kontakten med fienden.” Vi har tappat mark, varit tvungna att retirera. Faktum är att vår opposition inte har lyckats med att vare sig hålla en enda främling borta från Sverige eller fått en enda att lämna landet. Men även om vi inte har lyckats med det så är det annat som vi har lyckats med, och lyckats med besked.
Det har gått lite hand i hand. I takt med att Sverige har tagits över – också i en rent faktiskt bemärkelse (jag tänker här på att polisen förlorat kontrollen över förorter och att man inte ens kan bygga ett polishus i Rinkeby) – har oppositionen insett att det handlar om vårt folks själar och hjärtan. På sikt tror jag att det blir som i Vietnam då jänkarna vann slagen men förlorade kriget.
Att Sverige inte är Sverige i dag inser vi när vi ser oss omkring, när vi spänner öronen och lyssnar på sorlet från gatubilden. Förvisso är svenskarna fortfarande i majoritet, men det är på väg att förändras. Och, som sagt, i förorterna tappar myndigheterna kontrollen alltmer.
Det är som det är och vi måste laga efter läge. Att släppa gamla idéer, som att bevara Sverige svenskt, måste göras. Vi måste förstå vilken som är vår uppgift för att kunna utföra den. Alltså, vi ska inte bevara Sverige svenskt utan vi ska återta Sverige. Där har vi det, mina vänner, det ska vara vår inställning.
Det tog det kristna Europa närmare 800 år att återerövra Spanien. Jag hoppas att det inte kommer ta oss lika lång tid att återerövra Sverige, Norden och Europa! Det återstår att se. Vi vet i alla fall vilket vårt uppdrag är. Det som återstår är att göra som, var det Stenmark eller Wassberg som sa det: gå ut hårt och öka!
Tidigare publicerad i Nationalisten nummer 6 / 2021.
Gillar du Dagens Svegot? Vi får inga offentliga stöd och har inga stora annonsörer i ryggen. Vårt arbete görs möjlighet tack vare stödprenumeranter och gåvor. Om du tecknar en stödprenumeration slipper du se den här texten i framtiden, och får dessutom tillgång till alla våra program i efterhand och utan reklam.