Fascism, överallt fascism

Fascismen har slagit rot i Sverige. Det skedde den 11 september då Sverigedemokraterna blev andra största parti. Ridå och mörker. Tandagnissel. Jämmer och elände. Det ser inte bra ut för vänsterliberalerna, vare sig dom i Sverige eller i Europa. Ungern och Polen påminner jag om också, bara för att smolka bägaren. Men tårarna torkas och det är game face på för dom. Motstånd. Nederlaget den elfte blir bränsle för kamp. Mobilisering. Så blir det den 25 september. Italien går till val.

Spöknippet kniper seger på söndag

Vinnare är – blir – Giorgia Meloni. Il Duce är tillbaka i en betydligt vackrare inkarnation. Vid hennes sida marscherar Lega och Forza Italia. Matteo Salvini och Silvio Berlusconi. Högerarmarna sträcks högt och de polerade stövlarna klapprar taktfast när de skrider fram. Att det är första gången en kvinna blir premiärminister i Italien spelar ingen roll. Kvinnan tycker fel och då är det inte roligt längre.

”Il Duce är tillbaka i en betydligt vackrare inkarnation.”

Nu är det ju inte alls så som du läst ovan. Fascismen syns inte till överhuvudtaget i Europa. Några maktövertaganden bortom valvinster har inte skett. Allt som sker, sker inom ramen för den liberala demokratins tydliga gränser. Men visst, jordmånen för nationalistiska, konservativa och/eller populistiska partier blir bättre hela tiden. Men det kan man inte beskylla dom för, det är ju andra sidans fel.

De får skylla sig själva

Saken är ju den att det är socialdemokrater, liberaler, kristdemokrater och annat löst folk som styrt och ställt sedan 1945. Det är alltså dom som krattat manegen för ”oss”. Det är inte tvärt om. Hade ”vi” hållit i rodret så hade Europa varit en mycket trevligare plats och vare sig socialdemokrater eller liberaler hade haft något att hämta eftersom ingen hade sympatiserat med deras förstörelseverk.

SD har ett gemensamt med Meloni och Ungern och alla andra liknande politiska initiativ; dom är en reaktion på det progressiva vansinnet och globalistiska eländet. Ju fler som verkligen drabbas av konsekvenserna, desto fler kommer söka sig till alternativen. Detta går inte att hindra genom repression. Det går inte att hindra alls.

Det är lika bra att våra ovänner vänjer sig vid tårar och tandagnissel. Ett är säkert. Det kommer mer av den varan framöver.