Ny bottennotering för DN:s agendajournalistik

Det har funnits bättre och sämre journalister. En bra journalist är medkännande med socialt patos, men med en lojalitet till hantverket och idén om konsekvensneutralitet såväl som förmågan att åsidosätta sina egna åsikter. En dålig är det rakt motsatta; en aktivist som förklätt sig till journalist. Och sådana är legio inom yrket idag. Somliga låtsas vara objektiva och tycker sig bevisa det genom att gasta högt om det. Andra försöker inte ens låtsas, som Dagens Nyheter.

Agendajournalistikens mästare

2013 uttalade sig DN:s då nytillträdda chefredaktör Peter Wolodarski i tidningen och klargjorde att man ”kommer att satsa mer på agendasättande journalistik”. Läskunniga förstår. Hans tidning ska sätta agendan, inte rapportera objektivt utifrån en idé om konsekvensneutralitet. Helena Popova förklarade vad dylik journalistik innebar i SvD:

”Agendasättande betyder alltså att skapa publik uppmärksamhet och intresse för av massmedierna valda frågor.

Begreppet har två underliggande antaganden:

1. Medierna reflekterar inte verkligheten, de filtrerar och skapar den.

2. Mediernas koncentration på några få ämnen leder till att mediekonsumenterna uppfattar dessa ämnen som viktigare än andra.

/…/

Helt uppenbart innebär valet av den agendasättande journalistiken som arbetsstrategi ett, eller flera, steg på väg bort från den faktabaserade journalistik som i traditionella medier brukar kompletteras av opinionsjournalistik.”

Wolodarski menade vad han sa och DN lade i en högre växel.

Hur det ser ut i praktiken

Förvisso kan ingen anklaga gammelmedia för att ha varit särskilt objektiv eller konsekventneutral tidigare. Att de följt sina agendor har stått klart för var och en som intresserat sig. Detta faktum är ju också, i grund och botten, orsaken till att alterntivmedia växt sig stark på så kort tid. Den var en efterlängtad motvikt mot ensidigheten hos mediedrakarna helt enkelt.

Även om all gammelmedia har en skuld så är DN:s extra stor. Och de går på i ullstrumporna, minst sagt. Här om dagen, innan en ny regering tillträtt efter valet och allt är aningen stökigt och oklart, publicerar DN en text av Hans Rosén och Hans Olsson. Det är agendajournalistisk när den är som bäst. Rubriken lyder:

”Trots alla löften – priset på bränsle höjs”. Sedan, ingressen:

”Den 1 oktober väntar en prishöjning på bensin och diesel. Billigare drivmedel var ett centralt vallöfte från partierna i Ulf Kristerssons koalition.”

Häpnadsväckande för alla som tror att journalistisk handlar om att rapportera om verkligheten. När denna artikel publiceras är regeringen samma regering som innan valet. Magdalena Andersson (S) är statsminister. Någon annan regering finns inte. Förvisso sker förhandlingar, men inget är klart. Läser man längre i artikeln klargörs detta:

”Övergångsregeringen som Magdalena Andersson (S) leder har inte förberett något nytt beslut i frågan. Den nya riksdagen kommer inte heller att hinna agera före den 1 oktober. Därmed ska ytterligare 1 krona och 30 öre läggas till drivmedelspriserna efter månadsskiftet.”

DN har gjort vilseledande journalistisk och falskhet till en konstform. Det är imponerande faktiskt.

En spegling av samhället

Sedan har vi alla arga moderater och kristdemokrater som på Twitter tjuter om hur orättvisa DN är. Samma människor har så klart aldrig opponerat sig tidigare när DN:s agenda lyst igenom. Vi får heller inte glömma alla socialdemokrater och vänsterliberaler som lyfter DN:s ordvrängeri till sanning och utbrister ”ja där ser man, högerregeringen börjar med att svika väljarna”.

Det hela är infantilt och oseriöst. Således en bra spegling av Sverige 2022.