Sverige är hennes folk och detta folk har sina egenheter. Något som särskiljer folket åt är hur de pratar – deras dialekter. Att lära känna dem är att lära känna sitt folk, något varje svensk borde göra. I denna första artikel från Svegots nya skribent Olov Andersson, berättar han om en ny bok på ämnet, som kan hjälpa oss på traven.
Språkvetaren Fredrik Lindström, med tv-framgångar som Värsta språket och Svenska dialektmysterier bakom sig, gav nyligen ut boken 100 svenska dialekter. Det som kanske främst utmärker boken är att den innehåller en ljudspelare, så att läsaren även kan lyssna på de olika dialekter som presenteras.
En del låter inte ens svenska
100 svenska dialekter är en stor bok, den är inbunden och ligger på 320 sidor i A4-format samt tillhörande ljudspelare. Som titeln avslöjar så handlar boken om svenska dialekter. Lindström har gjort ett urval på hundra dialekter som han presenterar med tillhörande ljudklipp.
Dialekterna är uppdelade efter geografisk tillhörighet och återfinns i åtta kapitel under titlar som ”Sydsverige”, ”Östra Mellansverige” och ”Finland och Estland”, där varje kapitel inleds med en övergripande karaktärisering av dialekterna i det aktuella området.
Med förklarande texter får läsaren veta varför de olika dialekterna låter som de gör, hur de uppstått och vilka släktskap de har. Urvalet är gjort så att det påvisar den stora bredd av dialekter som ännu lever inom de svenskspråkiga områdena i Sverige, Finland och Estland.
Hela det svenskspråkiga området finns representerat. Det är alltifrån storstadsdialekter till dialekter i små landsbygdsbyar, från moderna och utslätade regionala dialekter som förenar större områden och som kanske främst känns igen på utmärkande språkmelodier, till rent ålderdomliga och tämligen isolerade folkmål som i enskilda fall till och med bevarat ett fyrkasussystem med ackusativ- och dativformer som annars försvann ur svenskan på medeltiden.
Bli inte förvånad om du står frågande om vissa av de hundra dialekterna ens kan betraktas som svenska.
Historiekunskap på köpet
Förutom att det är intressant att ta del av och lyssna på dialekter i sig, så har boken ett mervärde. Eftersom dialekterna i de flesta fall står på gammal grund och fanns före rikssvenskan, så ger boken många insikter i äldre svensk och nordisk historia, där gamla levnadsbetingelser kan avspegla sig i dialekterna och förklara forna handelsutbyten, kulturgemenskaper och politiska förhållanden.
Exempelvis lyfter Lindström fram att gutniska språkdrag inte är isolerade till Gotland utan återfinns (eller återfanns) i många östersjödialekter, men även i Dalarna. Att språkdragen finns spridda längs Östersjön är kanske inte så konstigt, eftersom sjöar och hav fordom förenade människor mer än separerade dem.
Att det finns likheter mellan gutniska och dalmål förklarar Lindström med att såväl Gotland och Dalarna historiskt hade täta kontakter med svearna i Mälardalen. Gutarna och dalkarlarna influerades då språkligt av svearna så att de därigenom kom att uppvisa likheter i språket.
En stor invandring till Stockholm från framförallt övriga Sverige och Tyskland under medeltiden ska emellertid ha förändrat språket så att språkområdet från Gotland till Dalarna splittrades och fick den avvikande stockholmskan i mitten. En alternativ förklaring skulle kunna härleda den forna likheterna i området till gutnisk handel och kolonisation under vendel- och vikingatid.
Gutarna dominerade östersjöhandeln under denna tid och det finns väl ingen anledning att tro att de enbart vände sig österut eller att svearna var den enda givande parten ifråga om språkinfluenser. Gotlands makt och rikedomar, med hälften av Sveriges alla vikingatida fynd och en medeltida kyrkotäthet utan motstycke, kan snarare indikera motsatsen.
Är skånskan en slags halvdanska?
Boken innehåller mycket resonerande kring de svenska dialekterna, hur de uppstod och i viss mån även vart de är på väg. Lindström vågar sig till och med på en intressant kontrafaktisk spekulation: Hur skulle en ”riksgötiska” ha gestaltat sig, om göterna inte förenats med svearna i ett rike utan bildat ett självständigt Göta rike?
Många vanliga frågeställningar om dialekter besvaras annars: Varför uppfattas de västsvenska dialekterna ofta som positiva? Finns det ett gnäll- respektive pipbälte i Sverige? Är skånskan en slags halvdanska? Är norrländskan fåordig? Bryter finlandssvenskar på finska? Finns det någon plats i Sverige där det inte pratas dialekt?
Förutom sådana lite mer banala frågeställningar berör boken även lite tyngre språkvetenskap som till exempel vokalljud, norrländsk förmjukning och dialektal grammatik.
Ett intressant grammatiskt dialektdrag utöver det ovannämnda fyrkasussystemet är det likaledes ålderdomliga tregenussystemet, där substantiv delas in som maskulina, feminina eller neutrum (han, hon eller det) och som fortfarande återfinns i en del folkmål. Detta system började rasa ihop i Mälardalen under senmedeltiden och försvann helt ur standardsvenskan på 1600- och 1700-talet.
Likt fyrkasussystemet återfanns det tidigare i alla germanska språk, men har försvunnit ur exempelvis svenskan, danskan och engelskan. De mest konservativa germanska språken ur grammatisk synvinkel är tyska och isländska, vilka har de båda systemen intakta i sina standardspråk.
Språk är viktigt på riktigt
100 svenska dialekter är lättsamt skriven och ger en översiktlig introduktion till det svenska språket och dialekterna. Den borde intressera alla svenskar med intresse för det inhemska språket och kulturen. I svenskan i allmänhet och dialekterna i synnerhet finns en viktig del av vår historia och identitet.
Dialekterna rymmer hela den svenska språkhistorien och levandegör den, alltifrån rötterna i fornsvenskan, som i hög grad är levande i exempelvis de konservativa dalmålen, till den nutida svenskan, som bland annat återfinns i dagens moderna och språkligt förändringsbenägna stockholmska.
Men det är inte bara ur ett kulturellt och historiskt perspektiv som boken är intressant, utan även ur ett politiskt. Språk är nämligen ett viktigt politiskt instrument, vilket det långa socialdemokratiska styret över Sverige har påvisat.
Under socialdemokratin har dialekterna systematiskt förtryckts till förmån för en sanktionerad rikssvenska i ett försök att göra folket till en lojal och enhetlig massa. Att kontrollera språket har följaktligen varit viktigt för denna antifolkliga kraft. Intressant är att många av de områden som uppvisat mest ihärdighet i vägran att anpassa sig efter den socialdemokratiska centralmakten ofta också har haft levande dialekter, vilket kan indikera dialekternas viktiga funktion för en svensk självaktning.
Att hålla sin egen dialekt vid liv och att bilda sig i det svenska språkets historia kan därför ses som en motståndshandling i ett Sverige som för tillfället styrs i en riktning bortom all reson och vett.
Införskaffa med fördel boken och få dig till livs ärans och hjältarnas språk i många olika och intressanta varianter, ta del av en levande kulturskatt så får du samtidigt en ökad kunskap om dig själv, vem du är och var du kommer ifrån.