Vad Kjäll Gustafssons död måste lära oss

När Stefan Löfven sa att ”vi” varit naiva så utbröt en veritabel hånkavalkad på sociala medier (och runt såväl matrumsbord som fikabord så klart). Med all rätt kan tilläggas. Men Löfven har rätt, även om han menade något annat än jag. Svensken är fortfarande naiv – alldeles för naiv – även om det går åt rätt håll. Hade svensken inte varit så naiv som hon är så hade det sett annorlunda ut, den saken är säker. Svensken är orolig och hon ser tecknen överallt, men samtidigt så har hon det rätt bra i sin egen bubbla av arbete, socialt liv, barn och aktiviteter. Det gör att hon håller ut lite till. Vem vill riskera den relativa tryggheten genom att rucka på båten? Och man kan leva så. De flesta kommer kunna leva sina liv utan några större problem. Men rätt som det är går man på julbord i Gislaved … därtill är man kanske en rekorderlig person som bryr sig om sina medmänniskor och som har en stor portion civilkurage; man är en av de där få människorna som springer i farans riktning, inte bort från den. Då kanske julbordet förvandlas till en skådeplats för hjältemod – och för ond bråd död.

Bristen på reaktioner är upprörande

Kjäll Gustafsson verkar inte ha varit naiv. Ser man till vad han ”gillat” på sociala medier verkar det i vart fall som om att han hade en förståelse för vad som händer i Sverige. Därtill tillhörde han den skara män som är utrustad med mod och jävlar anamma. Far, make, farfar eller morfar, styrkelyftare, egen företagare och enligt familjen hade han ett stort hjärta och civilkurage. Han var svensk – han var man. Det var därför han dog på restaurangen i Gislaved. När rånarna stormade in kunde Kjäll inte annat än att göra det han gjorde, eller som hans bror Stefan säger till Kvällsposten:

– Jag kan inte allt vad som har hänt där inne. Han skulle hjälpa personalen helt enkelt.

Det finns något kargt svenskt över det hela. Inga krusiduller: han skulle hjälpa personalen helt enkelt! Men i Sverige idag lever människor med civilkurage farligt. Att gå emellan när brott sker kan sluta illa. Sällan går det så illa som det gick för Kjäll, vanligare är att man blir misshandlad, eller kanske rånad. Berättelserna om sådana händelser är många. I det sammanhanget är det intressant att politiker kräver en civilkuragelag; att man ska vara tvingad att gripa in. Kanske är det fullkomligt logiskt att de gör det förstås. De har drivit Sverige farligt nära ruinens brant så det enda de har att komma med är tvingande lagar för att vanligt folk ska upprätthålla ordningen systemets knektar inte klarar av.