Hamnar du i djungeln så är det djungelns lag som råder. Antingen förstår man det och svarar upp mot utmaningen, eller så gör man det inte. Men väljer man alternativ två så ska man inte förvånas över att djungeln fortsätter vara en djungel. Vill du komma levande ur djungeln så måste du gilla läget och göra vad som krävs.
Min lilla gullegris, du flänger runt som en apekatt, kvick som en vessla är du och listig som en räv. Men, titta där, de där borta beter sig som hyenor, titta nu, nu går de till attack som en flock babianer mot en ensam stackare, jisses nu hoppar aporna … ursäkta, jag menar de maskerade ”ungdomarna” hoppar runt på bilarna, bryter loss antenner och backspeglar precis som aporna på safari gjorde då vi var i Afrika förrförra året.
Nej! Nu knuffar flocken omkull en ensam man, han som dom vrålade jätte jätte fula ord åt … helvete … där bet en apa av ett öra och kolla där, nu hoppar apflocken, jag menar de hoppar verkligen, flera gånger på huvudet där han ligger omkullknuffad. Där flög en flaska förbi … och bangers … sten efter sten efter sten.
Alltså min lilla gullegris, nu är det detta som gäller: gå aldrig ut utan oss din mamma och pappa, vi ska skydda dig, här som vi bor är en ond vild och våldsam plats, det är vildar som vrålar och jagar i flock där ute på torget. Du, vi tar och flyttar, vi måste det. Våra vänner har redan flyttat till lugnare ställen. Vi flyttar från AB Sverige till Sverige; jag menar vi flyttar till en plats där det inte finns apor och hyenor utan endast små gulliga grisar och mjuka kattungar, jag menar där det finns små kära töser och pågar, dit flyttar vi.