”Skulle inte du skriva ett nyårskåseri?”

”Skulle inte du skriva ett nyårskåseri eller har jag bara drömt det?”

Frändelövarens meddelande tog mig så att säga lite på sängen. Jag befinner mig på resande fot och firar nyår i de jämtländska fjällen. Men några få rader bestämde jag mig för att knåpa ihop i hotellbaren. Klart att man vill förverkliga en dröm för killen, hur trivial den än må vara.

Nyårskrönikor ska se tillbaka på det gångna året och sedan blicka fram mot det kommande och så ska man väl komma med några profetior som alla förhoppningsvis har glömt om ett år, för det kommer ju att vara åt helskotta gissat som vanligt. Jag vet inte hur pass väl lämpad jag är för denna uppgift, kära läsare, jag är ju blott en simpel gycklare. Men nåväl, jag ger det ett försök.

Jag vet inte riktigt hur man ska sammanfatta 2019. Om man tittar på den nationella oppositionen så får det väl sammanfattas med någon form av politisk depression. Vi hade höga förhoppningar på det senaste valet. Många av oss, inklusive undertecknad, hoppades på Alternativ för Sverige och såg det som en möjlighet att de skulle kunna komma in i Riksdagen. AFS magplask grusade de förhoppningarna grundligt. Riksdagen ligger långt bort för Kasselstrand & c.o även om vi alltjämt instämmer helhjärtat i deras politik. Det hopp vi hade på att Sverigedemokraterna i någon mån skulle kunna rädda dagen känns väldigt långt borta också. Visst, de gjorde ett bra val men hålls fortfarande ute från inflytande av de andra partierna och trots resultatet var ju förväntningarna än högre. Nu har det börjat tina upp mellan SD, Moderaterna och Kristdemokraterna men vad kan SD åstadkomma? De slopar sina konservativa principer. Återvandring pratar de högst motvilligt om, mer eller mindre tvingade av AFS. Hurra för Pride och öppen svenskhet. Är det detta vi ska sätta vårt hopp till, Svärjevännör?

Nä, vi är nog lite deprimerade till mans. Konstigt vore det annars. De enda som verkar riktigt glada är Centern och Folkpartiet, förlåt Liberalerna. Det svenska folket drömde om en regering men fick en JÖK. Tjoho. Sossarna är missnöjda. Likväl vänsterpartisterna. Miljöpartiklarna hoppar inte jämfota av glädje heller, trots att Kalle från Kalles kaviar har blivit ny partiledare, förlåt språkrör.

Ledsnast av alla är nog alla überboomers som på fullaste allvar trodde att ”Jimmy är vår nästa stadsminister !!” och fick en verklighetscheck av rang. Den ledsenheten kan jag leva med. Men kan vi nu äntligen enas om att demokrati är en jädra dum idé? Demokrati är så dumt att det är bra att vara politiskt deprimerad över dess inflytande.

Jaha, så nu när jag har tryckt ner er rejält i skoskaften och hälften slutat läsa kanske det är dags att lyfta fram något positivt också? För det finns ju positiva saker också. En av årets skojigaste händelser är Löfvens magplask i Agendas intervju. Vi snackar inte hans vanliga mumlande, sluddrande och grodor här, utan ett rejält here goes nothing magplask från 10-metaren i hopptornet. Helt plötsligt insåg svenska folket att men herregud karln är ju efterbliven.

Det Fria Sverige tuffar och går och ger oss en plats att mötas, nätverka och ha trevligt. På sikt kommer vi att ha fler Svenskarnas Hus och alla kritiker och tvivlare har fått äta upp sina ord. Nej, ingen på Svegot/DFS har bett mig att skriva det, jag kan vara skadeglad alldeles själv tack.

Asatrú Folk Assembly växer så sakteliga och vi blotar i godan ro. Vad betyder Löfven och hans sorgliga ministär sett i ett evigt perspektiv? Vad är deras patetiska förräderi mot kraften i våra länder? De är blott Lööf i vinden (förlåt Annie).

Svensk Public Service har till sist blivit skattefinansierad eftersom ingen vill betala för den vänsterextrema dyngan men vad gör det när det finns så mycket nationell och sund media att lyssna på och läsa att SR är helt överflödiga? Svegots alla program och artiklar, mina utmärkta och välskrivna kåserier, Vita Pillret, Altnorden.se, Folkpodden, Hem och härd, Radio bubb.la och bubb.las nyhetsgenerator, Allmogen och så vidare, och så vidare. Det finns mer att läsa och lyssna på än vad som går att nämna på ett så här begränsat utrymme. Det är bara att tända pipan, sjunka ner i länstolen och le med en varm känsla i kroppen medan medströmsmedia dör sotdöden. Dagens Nyheter? Läses den blaskan av annat är oinformerade boomers?

Folkutbytet fortsätter med full kraft och gränserna är fortsatt vidöppna. Håll i brallorna för nu kommer alla anhöriginvandrare. Grattis svenska folk – greppa era paraplyer ty kompetensregnet fortsätter! Det som är glädjande är att kommunernas ekonomi nu sviktar så till måtto att till och med medströmsmedia rapporterar om det. Vafalls, har Svensson blivit accelerationist? Nej absolut inte. Att detta skulle ske visste vi alla hela tiden och att det nu är allmän kunskap att det går åt fanders om vi fortsätter som vi gör med herrejössesmycket invandring – ja det är ett vitt piller.

Visst, lögnmedia försöker spinna det åt att den ekonomiska krisen i kommunerna beror på vår åldrande befolkning och sådant trams men till och med kommunpolitikerna är nu så desperata att de börjar tala klarspråk: det beror på migrationen. Lägg nyårschampagnen på kylning och läs och lyssna på vänstern. De kallsvettas och försöker febrilt hitta på trovärdiga undanflykter och förklaringar baserade på alternativa fakta. Det går inget vidare för dem, eller hur?

Så visst, det ser inte jättebra ut. Men det finns definitivt ljuspunkter bland alla mörka moln. Inte minst är ni, alla ni kära människor som läser detta, en silverkant på molnen. Det finns människor som inte ställer upp på det officiella narrativet. Som vill vårt land väl. Som respekterar våra förfäders hårda arbete. Som vägrar att bli utbytta. Som står upp för traditionella värderingar. Som vill säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn. Det är det största och mest potenta vita pillret av dem alla. 

Gott nytt år, kära vänner. 

För ett gott 2020. Ingen reträtt, ingen uppgivenhet, ingen andlig kapitulation!