Hjälpte Soleimani bosniska muslimer att mörda européer?

Efter att den iranska generalen Qassem Soleimani mördats i en raketattack från USA har läget varit minst sagt spänt mellan de två länderna. Från europeiskt håll har nationalister delat in sig i två läger; det antisionistiska och det kontrajihadistiska.

I det antisionistiska lägret har Soleimani beskrivits som en hjälte, ja rent av en martyr. Han har setts som en medkämpe mot globalismen och den anglosionistiska maktsfären; en geopolitiskt viktig samarbetspartner för europeisk nationalism.

Föga förvånande har dödandet av Soleimani hyllats i kontrajihadistiska kretsar. Här har man istället sett Soleimani som en representant för ärkefienden Islam, och Soleimani som ännu en av dessa terrorister som hotar Europa och Israel.

Sällan svart eller vitt

Jag har gjort det till något av en vana att försöka hitta en tredje position, vilket ibland gjort att jag hamnat i hetluften och attackerats från båda håll, men det är smällar jag är beredd att ta. Jag har nämligen inget behov av att se världen allt för svartvit, och när det gäller bovar och banditer — vilket de flesta politiska ledare är — så är det sällan så enkelt som många vill framställa det.

Kan det kanske vara så att båda sidorna här har så väl rätt som fel?

Det råder nämligen inget tvivel om att Soleimani gjort saker man kan sympatisera med och som får sägas ligga även i europeiska nationalisters intresse. Han har slagits mot (och besegrat) IS, han har hjälpt Syriens ledare Bashar al-Assad att stå emot de senaste årens försök att slå sönder landet och han har allmänt fungerat som en viktig motpol till den amerikanska och israeliska destabiliseringspolitiken i regionen.

Men det är inte alltid så att min fiendes fiende är min vän, och ingen ska få för sig att Iran och Soleimani saknar egna, dunkla motiv utan istället bara drivs av idealistiska föreställningar om nationell suveränitet.

Soleimanis krig mot Europa

Organisationen New Resistance skriver på sin Facebooksida något som stärker denna tes:

”Om du älskar Serbien och Europa (vilket vi gör) så var Soleimani ingen hjälte. Tvärtom, om vi använder de definitioner man använde för att ge drakoniska straff åt serber och kroater så var han en krigsförbrytare.”

Vidare berättar man om hur Soleimani, i en intervju den 14 april med den statligt godkända videosajten Aparat, ska ha berättat om hur han var i Bosnien på 1990-talet för att träna upp muslimska krigare i deras kamp mot européerna.

I Sarajevo Times skriver man också om generalens påstådda tid i Bosnien. Enligt den kroatiska journalisten Hasan Haidar Diab, som ska ha träffat Soleimani två gånger, ska han gladeligen ha berättat om sina insatser för Islams utbredning i Europa.

”Självklart var jag där, men det var länge sedan, 1993 och 1994. Var än muslimer behöver hjälp så är jag där”, ska Soleimani ha sagt.

Under den tiden pågick det som kom att kallas för Bosnienkriget, vilket resulterade i över 30 000 dödade européer och som senare ledde fram till ännu fler krig och konflikter och avancerade islams positioner i Europa, inte minst genom den senare etableringen av staten Kosovo.

En tredje position

Det gäller som vanligt att kunna hålla flera bollar i luften. Vi kan, och bör, vara principiellt emot USA:s interventioner i Mellanöstern. Vi bör skärskåda och rapportera om de bakomliggande faktorerna till att man vill destabilisera Syrien och Iran.

Men vi bör tänka både en och två gånger innan vi upphöjer folk till hjältar och martyrer. För mig är den typen av begrepp framförallt förbehållet de ur vårt folk som slagits för vår sak som svenskar och européer, även om jag också använt mig av begreppen lättvindigt ibland.

En vettig tredje position att ta är att fördöma USA:s interventionistiska politik, önska stabilitet i regionen för minskade migrantströmmar men samtidigt vara tydlig med att islams expansion i Europa aldrig kan accepteras.