Sagan om de magiska fritidsgårdarna

Det är Veronica Palm som är ute och svingar sina tunga ord nu igen. Nu är det inte patriarkatet som ska bekämpas med fittsång, utan nu tar fröken Palm fram det tunga artilleriet ur den socialdemokratiska arsenalen. Nu ska rekrytering till kriminella gäng bekämpas hårt och skoningslöst, genom fritidsgårdar. Ja! Ni läste rätt. Veronica Palm vill bekämpa nyrekrytering till tungt kriminella nätverk där droger och vapen flödar, där man spränger bostäder, där man skjuter rivaler framför kvinnor och barn, en miljö där man inte tvekar att använda våld för att få respekt. Genom fritidsgårdar.

Argumentet för detta skulle vara att innebandyspelande fritidspedagoger i mjukisbrallor ska kunna visa dessa stackars problembarn att man inte behöver spränga och skjuta för att ha en dräglig tillvaro. För alla vet ju att fritidsgårdarna av idag är oaser i kaoset, där lugn råder och invandrargrabbar i 17-års åldern sitter i ring och sjunger hakuna-matata. Ja, verkligen en lösning som Veronica Palm kommer med.

Det hon inte nämner är att personalen på dessa socialdemokratiska lekstugor för testosteronstinna invandrarungdomar, oftast är svenskar. Svenskar med någon meningslös utbildning i konflikthantering där man ska kramas, i ryggen. Den personal som arbetar på fritidsgårdarna blir en symbol för det svaga, veka samhället som Sverige är idag. Att tro att mjukispedagoger ska få bukt med rekryteringen till kriminella gäng är inte bara naivt. Det är totalt ansvarslöst att utsätta svenskar för den risken. Att bygga plattformar för att svenskar ska integreras med invandrarkids är toppen av förräderi. För man bygger bara ännu en bas för rekrytering för gängen, en ny marknad att råna svenskar på, en ny miljö att spä på föraktet mot samhället, en plats att sälja droger på.

Vad som egentligen behövs

Som vi kan konstatera fungerar det inte med infantil vänstergenus mumbo-jumbo för att ta tag i problemen som växer för varje dag. Vill man däremot att ungdomen inte ska fasta i drogmissbruk, datorspelande eller känna sig alienerade i sin egen trappuppgång. Ja då behövs det först och främst att vi bokstavligt talat kastar ut varje kriminell invandrare som har satt sin fot i det här landet. Sedan behövs det instifta institutioner där man byter ut de plufsiga fritidspedagogerna i mjukisbrallor till personer som innehar såväl pondus som kraft bakom sina ord. Ledare som kan agera inspiration för ungdomarna, som kan, genom disciplin, erbjuda ungdomar en tillvaro där man strävar högre. Som strävar efter ideal. Svenska ungdomar behöver en Marcus Follin (The Golden One, som vi känner honom från nätet) på varje fritidsgård.

Men, Veronica Palm och socialdemokratin har sedan länge slaktat vår gemenskap med varandra. De har slaktat våra ideal och korrumperat våra själar. De kommer aldrig komma med några lösningar på de problem de försatt oss i.

Det tar emot att skriva men, jag önskar att Veronica Palm håller sig till körsång med Guldfittorna. Det är konstigt nog mer jordnära än sagan om de magiska fritidsgårdarna.