Läs talet som Renaud Camus dömdes till fängelse för

Renad Camus har tagit avstånd från antisemitism och rasism. Han är öppet homosexuell och var tidigt en förespråkare för homoäktenskap och hbtq-rättigheter. Den amerikanska tidningen The Nation kallade honom en ”gayikon” 2019. Under 70- och 80-talet var han medlem i socialistpartiet.

Under 1990-talet började han dock tänka om och konstaterade att det skedde ett befolkningsutbyte i Frankrike. Fransmän ersattes sakteliga av utlänningar och 2011 kom boken Le Grand Remplacement där han sätter sina tankar på pränt kring det befolkningsutbyte han ser. Camus har också uttryckt skepticism gentemot den liberala demokratin och  är motståndare till mångkultur. Han menar vidare att konservativ islam som är motståndare till homosexuella äktenskap berättigar antimuslimska ställningstaganden och anklagar vänstern för att hellre skydda islamister än att stå upp för sexuella minoriteters rättigheter i det liberala väst.

Å ena sidan är han traditionalist, men också – antagligen på grund av sin sexuella läggning – modern liberal.

Två vänsterorganisationer, SOS Racisme och LICRA (Internationella Ligan mot Rasism och Antisemitism), anmälde Camus för ett tal han höll 2017. Att han är en ”gayikon” räddade honom inte från vänsterliberalernas vrede (vilket borde vara en lärdom för somliga att dra). I detta tal belyser han den förda politiken i Frankrike och manar till motstånd. För detta tal dömdes han till två månaders fängelse och 1 800 EUR i skadestånd till de två vänsterorganisationerna. Nedan följer talet Camus höll, översatt av en läsare.

Immigration har blivit till invasion, invasion en översvämning genom immigration. Frankrike och Europa är hundra gånger mer koloniserade än de själva kolonialiserade, vilket gör det ännu mer allvarligt. Den enda irreversibla kolonialiseringen är den demografiska, den som äger rum genom befolkningsutbyte.

En del personer säger nu att ingen kolonialisering sker, att ordet är opassande, eftersom det inte handlar om en militär erövring. Dessa personer har fel. Erövringsarmén är förbrytarna, stora som små, alla dessa personer som gör livet omöjligt för européer genom att skada dem på alla möjliga sätt, från de s.k. mängdbrotten till terrorismen, vilket i slutändan inte är något annat än en utvidgning av resten. Därutöver, det finns inga terrorister. Det är en ockupant som då och då avrättar ett par ur gisslan, likt ockupanter alltid gjort. Jag kallar alla för ockupanter som kallar sig så, eller uppför sig som sådana.

Folkutbytet, det etniska utbytet, Det Stora Utbytet, är med avlägsenhet den absolut viktigaste händelsen i vårt lands historia sen dess begynnelse, eftersom, med ett annat folk, historien, om den fortsätter, inte längre kommer vara Frankrikes historia. Frankrike har alltid makalöst assimilerat individer som ville bli assimilerade. Frankrike kan inte – helt enkelt kan inte – assimilera folk, än mindre folk som är fientliga, krävande, t.o.m. hatfyllda och erövrande. Det krävs en obeskrivlig grad av inbillning och total ignorans hos dem som tror att med en utbytt befolkning, ett annat folk, att Frankrike fortfarande skulle vara Frankrike. I den nuvarande situationen, alla ord är lögnare men det mest lögnaktiga av alla är ”franska”. Det finns t.ex. inga franska jihadister. Om de är jihadister så är de inte franska.

Att tro att det bara finns ”franska” personer i Franrike är en total illusion. Det finns inkräktare och de invaderade, kolonisatörer och kolonialiserade, ockupanter och de ockuperade.

Det blir inte slut på kolonialiseringen utan att kolonisatören ger sig av: Algeriet, under den tiden, visade vi fransmän det på det hårda sättet – ett bra tillfälle för oss är att nu understryka civilisationernas olikhet.

Man gör inte slut på ockupationen utan att ockupationsmakten ger sig av, de ockuperande styrkorna. Det finns ingen annan väg ut ur detta än återvandring. Samma personer som hävdar att detta inte är genomförbart önskar forsla 40 miljoner immigranter till Europa, eller t.o.m. tvåhundra miljoner. De säger att mänskligheten inlett en era av universell migration. Låt dem då vandra och återvandra. Det som är möjligt i en riktning är här också möjligt i den andra, med större vänlighet, mänsklig respekt och mer resurser.

Tiden för politiker, politiska val, politiska partier, den tiden är förbi. Nästa presidentval i Frankrike ligger för långt borta. Folkutbytet har då gått för långt, de som ersatt oss är då de som bestämmer vem som är kung, om de inte själva väljer att göra sig till kungarna – härskarna. I vilket fall som helst, det finns inget sätt att vinna ett spel där din motståndare håller i alla korten och har bestämt alla reglerna. De bestämmande krafterna, deras banker, deras domare och deras media vill alla ha ett etniskt utbyte. De skyddar oss inte alls från det. Raka motsatsen, de organiserar och stödjer det. De har drogat folk att acceptera det, genom att lära dem glömska, en generell avkulturisering, genom censur, förtryck och ett permanent injicerande av självhat. De importerar inte arbetare, för det finns inget arbete och det kommer att finnas mindre och mindre i framtiden. De importerar framtida konsumenter som de inte ens längre besvärar sig med att beskriva som flyktingar eftersom de allra flesta av dessa migranter kommer från länder där det inte finns en tillstymmelse till krig: de är oftast sjuka personer, äventyrare eller erövringspräglade ynglingar, tonåringar som grälat med sina föräldrar eller kommit i konflikt med lagen, affärsmän som misslyckats.

Jag vet att du hävdar att dessa framtida konsumenter inte har några pengar. Du har fel, om du tillåter mig att nämna det. I morgon kommer de att ha dina. I verklighet är de s.k. sociala transferingarna inte mycket mer än etniska transferinger. Europa är den första kontinenten i historien som betalar för sin egen kolonialisering. En demon spökar i Europa och världen.

Det är Replacismen (”Utbytismen”), tendensen att byta ut allt med sin dubblett – standardiserat, normaliserat, utbytbart, billigt: originalet med kopian, det autentiska med dess imitation, det sanna med det falska, mammor med surrogatmammor, kultur med fritid och underhållning, kunskap med diplom, landet och staden med den universella förorten, det inhemska med det främmande, Europa med Afrika, män med kvinnor, män och kvinnor med robotar, folk med andra folk, humanitet med en bedövad post-humanitet, generaliserad, standardiserad, så utbytbar som kan tänkas.

Av alla typer av genetisk manipulering, är Det Story Utbytet, en sorts surrogat-graviditet applicerat på hela planeten, med avstånd den värsta. Folkmord genom utbyte, med orden av Aimé Césaire, den svarta kommunistiska karibiska poeten, är det 21a århundradets brott mot mänskligheten. Det är ett mycket konstigt fenomen, för den delen, att miljöaktivister verkar utesluta mänskligheten från deras mycket lovvärda oro om biodiversitet.

Replacismen anser sig nu tillräckligt stark för att direkt i dess händer ta över förvaltningen av humankapitalet, utan mellanhänder. I Frankrike, Emmanuel Macron, som tillsammans med Justin Trudeau, är dess mest fulländade representant i världen, har redan neutraliserat politikens mikrokosmos och skickat hem huvudaktörerna i det franska politiska livet under de senaste trettio åren och fyllt det nationella parlamentet med fotsoldater i deras tjänst, byggt en slavregering, tröttat ut alla större partier. Han regerar inte. Han sköter om – som om det var en bank eller ett aktiebolag. Han ersätter politik med ekonomi, finans och företagande. Vi vill sätta ett historiskt stopp för detta. En stor nations oberoende eller underkastelse, överlevnaden eller försvinnande av en storslagen civilisation, det är inte en fråga om politik utan historia. Charles de Gaulle i London, det var inte politik. Jean Moulin i Lyon var inte politik. Det var inte heller Jeanne d’Arc i Chinon, inte Churchill i krigsrummen, inte Gandhi i Calcutta, inte någon som stod upp för sitt lands oberoende och sitt folks värdighet.

Vad vi behöver idag är inte ett nytt parti, inte ens en sammanslutning av högern: avvisandet av den totalitära Replacismen är varken en fråga om vänstern eller högern. Vad vi behöver idag är en sammanslutning av alla de som säger ett bestämt nej till islamisering och afrikansk erövring. Vad vi behöver är ett nationellt motståndsråd av europeiskt motstånd, eftersom alla europeiska nationer är inbjudna till att kämpa på vår sida för vår gemensamma civilisations väl: kelter, slaver, normander, saxare, germaner, grekisklatinska, judekristna och fritänkare.

Min vän Karim Ouchikh, SIELs president, och jag själv Renaud Camus, har beslutat att grunda just detta, ett Nationellt och europeiskt motståndsråd. Vi vill öppet erbjuda alla att förena sig, tillsammans med alla offentliga personer som verkar vara motiverade av samma obändiga önskan att rädda vårt land och alla europeiska länder och vi kommer att utvidga vårt råd på detta sätt, genom samarbete. Alla franska män och kvinnor och alla européer som tänker som oss är inbjudna till att sluta sig samman med oss och erbjuda sitt stöd. Målet är att samla en kraft så att den, i idealfallet, inte behöver användas.

Med detta sagt, om det olyckligtvis visar sig att det enda kvarstående alternativet är underkastelse eller krig, låt det då bli krig, hundra gånger om. Det kommer inte handla om ett inbördeskrig, trots det stora antalet kollaboratörer till denna invasion. Det kommer att bli en del av den storslagna traditionen av folk som kämpade för deras rätt till självbestämmande, för befriandet av deras territorium och för avkolonialisering. Vi måste slutligen sätta ett stopp på kolonialtiden, som våra kolonisatörer säger, medan de kolonialiserar oss. Den vansinniga pendelsvängningen av kolonialisering och motkolonialisering måste stoppas en gång för alla, att föredra på andra sidan Medelhavet.

Länge leve ett fritt Frankrike.

Länge leve den europeiska civilisationen.