Kontoret är dött, länge leve kontoret!

O tider, o seder! Mycket förändras i dessa wuhanvirustider, så även sederna på kontoret. För ett par veckor sedan hörde det till artigheten att erbjuda gästerna en kopp kaffe eller té eller ett glas vatten. Nu hör det till artigheterna att erbjuda handsprit och till skillnad från fikat tackar alla ivrigt ja.

Detta är i den mån vi över huvud taget har någon som besöker oss. Alla möten har avdunstat som en fontän i Sahara. Nu har inte bara alla onödiga möten ställts in, utan även alla nödvändiga. Istället ska alla nyvaket hålla möten över Skype och Microsoft Teams och andra program av varierande kvalitet och tillförlitlighet. En sak har vi snabbt lärt oss i dessa tider: vi avskyr den här typen av möten. I princip allt av vikt går förlorat.

Över en videolänk kan du inte läsa av stämningen i rummet. Du missar mycket av kroppsspråket. De subtila skiftningarna i samspelet mellan människor är i princip omöjliga att känna av. Möten blir platta, tråkiga och rätt så intetsägande. Gruppsamtal är som gruppsex – bra i teorin men oerhört stökigt i praktiken.

Skype är gay. Supergay. Man får AIDS av det.

Man hör mycket dumheter i dessa dagar. Som att kontoret är förlegat, det går lika bra att arbeta hemifrån, man är mer effektiv om man inte störs av kollegorna, väldigt få arbeten behöver utföras på kontor, nu har vi internet och bla bla bla. Struntprat, säger jag. Jag hörde en snubbe säga att kontor är helt meningslösa rester från 1900-talet. Han hade haft ett arbete där han satt och plinkade med siffror i Excel-ark som han skickade till sin chef och sedan såg han aldrig resultatet av sitt arbete. Ergo, kontor är onödiga och det går lika bra att arbeta hemifrån. Jag har sett flera människor framföra denna typ av argument. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här så det är lika bra att vara helt ärlig: om du har ett sjukt meningslöst arbete är jag rädd att det säger mer om dig och dina förmågor än vad det säger om kontorsarbete i allmänhet.

Vi är flockdjur. Vi vill i regel arbeta i flock mot ett gemensamt mål. Våra hjärnor är programmerade på det sättet. Vi behöver den mellanmänskliga kontakten för att kunna förstå vad vi gör och varför. Att vara utstött ur flocken är inget eftersträvansvärt och jag ställer mig därför frågande till de som föredrar att arbeta hemifrån. Vad är det för fel på dem? Varför vill de frivilligt vara utstötta?

Att kunna arbeta hemifrån är ett bra komplement till kontorsarbete. Till exempel om du behöver stanna hemma för att ta hand om sjuka familjemedlemmar eller om du själv är sjuk och inte vill sprida smitta till dina medarbetare. Då är det bra att kunna fälla upp locket på laptopen och hänga med i arbetet hemifrån.

Men att arbeta hemifrån är lurigt. Man förvandlas till en grobian på nolltid. Från att duscha och raka sig och ta på sig anständiga kläder sjangserar man illa kvickt. Efter ett par dagars hemarbete släpar du omkring i tofflor och morgonrock med håret på ända och en kaffekopp i näven och vet inte vad klockan är eller vilken årstid det är. Walking dead? Mer som walking dad.

Det finns folk som blir störda av att arbeta på kontor och speciellt då i den sanslöst utskällda formen kontorslandskap. Efter att ha arbetat i kontorslandskap i tio års tid kan jag helhjärtat säga att jag aldrig vill sitta i cellkontor igen. Hur kul är det satt sitta och uggla inne i isolering? Om man sitter i kontorslandskap hör man varandras samtal med kunder och kollegor, man får bra koll på vad som händer och varför. Man hör om någon har problem med något och om man kan hjälpa till. Så många problem jag har varit med om att lösa på nolltid bara genom att sitta i landskap! Problem som man hade kunnat grunna på hur länge som helst om man satt för sig själv får man svar på med en gång. Det ger en enorm tillfredsställelse när man hör en kollega som brottas med något och så kan man själv bidra till en lösning på stående fot. Som sagt, vi är flockdjur. Vi trivs med sådant. 

Något som det brukar klagas över är ljudnivån i ett kontorslandskap. Vill jag sitta helt ostörd kan jag sätta mig i ett mötesrum eller i köket. Om man inte känner för att flytta på sig är det bara att sätta på sig hörlurar. Vips är det som att man är ensam.

Nej, hurra för kontoret, hurra för kollegor och hurra samvaron. Vi kommer varandra nära på gott och ont, men mestadels får jag säga att det är gott. Jag får inte bara kollegor i min flock, jag har även fått vänner för livet. Nu på sistone har det varit så tråkiga dagar när folk har varit hemma och flocken inte har varit samlad.

Nu siar alla om att hemarbetet kommer att öka i framtiden och att folk märker att kontor är onödiga. Jag ställer mig på tvären mot detta och kommer med en egen profetia: den här krisen kommer att få oss att uppskatta kontoret och samhörigheten mer än någonsin. Det kan vara skönt att arbeta hemifrån ett kort tag, men det blir ganska så snabbt tomt och meningslöst om man inte har kollegor och vänner där att arbeta tillsammans med.

Men nog om detta nu, kan du hjälpa mig att få ljudet på den här jäkla videolänken att funka? Efter det kan jag hjälpa dig med den där besvärliga leverantören jag hörde att du pratade med, jag hade ett liknande problem för ett tag sedan och hjälper gärna till.