Mordet på 7-åringen väcker frågan: hur många monster har väst importerat?

Emily Jones var precis så underbar, livfull och fantastisk som sjuåringar är. Föräldrarnas ord om sin dotter efter den fruktansvärda händelsen går inte att läsa utan att ögonen tåras. Ett barns död är alltid förfärliga, men ännu mer så när döden beror på grovt våld. Och ännu värre när man inser att det brutala enkelt hade kunnat undvikas.

Familjen Jones var på utflykt och tillbringade mors dag (inföll den 22 mars i Storbritannien i år) i en park i Heaton, Bolton. Man njöt av vårens första trevande dagar tillsammans. Flickan hade sin sparkcykel med sig som hon åkte runt på. Allt var som det ska vara, tills hon åkte förbi en kvinna som satt på en bänk.

Utan förvarning överföll kvinnan Emily och högg henne i halsen med en kniv. Ambulans och polis kallades till platsen och flickan var vid liv när hon väl ankom sjukhuset, men hon dog kort efter ankomsten till sjukhuset. Våldet mot henne var sådant att läkarna inte kunde göra något. Exakt vilka skador flickan ådrog sig och detaljerna kring själva attacken är inte offentliggjorda.

Enligt flera källor är förövaren en 30-årig migrant från Somalia. Hon greps av polis på plats och hålls inlåst på en högsäkerhetsavdelning för psykiskt sjuka. Något motiv har polisen inte kunnat redovisa ännu och utredningen pågår. Man är ytterst förtegna om händelsen men orden som används är ”vansinnesdåd”.

Om uppgifterna stämmer så är det inte första gången en migrant gett sig på barn eller vuxna i våldsamma, vad som kallas, ”vansinnesattacker”. Efter vågen att terrorbrott mot Europa (det brutala mordet på Lee Rigby 2013 exempelvis) blev det på mode att istället kalla våldsattacker med kniv eller där offren inte varit så många för ”vansinnesdåd” och inte terrorism. Att gärningsmännen skrikit religiösa slagord passerar då obemärkt förbi i rapporteringen. Det kan säkert, som jag påtalat tidigare, finnas fog för det. Faktum är att de flesta brott som begås av asylsökande, ”flyktingar” eller migranter inte är terrorism. Snarare handlar det om dominans- eller hatbrott, eller för den delen ett resultat av grav psykisk störning. Vi ska inte lura oss att tro att alla utlänningar är vid sina sunda vätskor.

Snarare kanske man ska förutsätta det motsatta. Om det stämmer som vi får höra, att dessa människo som kommer till Europa, har varit med om de mest fruktansvärda övergrepp (vilka de flyr ifrån) så kanske det är rimligt att antaga att de blivit mer eller mindre knäppa på kuppen. Det i sig är ett skäl till att vara extremt försiktig med dem. Hur klokt är det att fritt släppa ut människor som gått igenom extrema trauman i samhället? Inte alls, så klart. För vi måste fråga oss hur många monster som släppts in i våra samhällen och som nu strövar fritt.

Ja, det stämmer att vi har våra egna – inhemska – psyksjuka, sociopater, sadistiska mördare och så vidare. Ett fåtal britter, svenskar, danskar och tyskar har någon defekt som gör att de kan bli seriemördare av unga eller gamla; som ger sig på barn för att tillfredsställa sina lustar och vad hemskt man kan tänka sig. Så är det och detta måste vi ta itu med, forska om för att förhindra och beivra efter fullbordad gärning.

Förutom det extrema fåtal som är undantagen som bekräftar alla regler, kan psykvården och andra instanser ha en viss uppfattning om och känsla för hur farlig en person de har att göra med kan tänkas bli, eller vara. Denna förmåga kan hela tiden, genom forskning, bli bättre. Inget kan skydda oss mot undantagen dock.

Men varför ska vi göra oddsen sämre för oss själva? Hur kan det anses vara ett pris värt att betala för att ha öppna gränser och fritt inflöde av människor man säger har kommit från helveten på jorden, med allt det innebär för den psykiska hälsan?

Kanske hade en del av de mer uppseendeväckande mordfallen med svenska förövare kunnat undvikas. Men inte alla. Ibland går det helt enkelt inte och det måste vi förlika oss med. Men en hel del mord, av olika karaktär hade definitivt kunnat undvikas. Det kan vi konstatera med visshet.

Mordet på Elin Krantz hade kunnat undvikas. Också mordet på 15-åriga Arminas Pileckas hamnar i den kategorin. Det är två av många. Därtill hade tusentals våldtäkter, rån och misshandlar som ägt rum under de senaste 10-20 åren aldrig behövt ske. Och åtskilliga mord, våldtäkter, rån och misshandlar som kommer att ske skulle man idag kunna förhindra.

Mordet på sjuåriga Emily Jones verkar också vara ett av dessa fruktansvärda händelser som hade kunnat undvikits. Kanske hade hon levt idag och fortsatt vara den där glada underbara flickan som hon var; om Storbritannien fört en nationalistiskt politik med stängda gränser för personer som det inte finns någon rimlig anledning att släppa in i landet.

Med den vetskapen kan vi också konstatera, att med tanke på att de brittiska politikerna och deras vänsterblivna media, precis som i Sverige och annorstädes, fortsätter med samma politik som mördade Emily, så anser de att dessa vedervärdiga och bottenlöst tragiska brott är acceptabla. Vi måste helt sonika acceptera att många svenska (brittiska, tyska etc.) män, kvinnor och barn råkar ut för ond bråd död på grund av att vi ska vara en ”humanitär och solidarisk stormakt”.

För mig är det orimligt och ett sorts förräderi som inte ens Dante Alighieri redovisade. Vi kan inte tillåta oss att vila förrän denna ondska är avslöjad och nedkämpad.