Naturens radikala förkämpe har tystnat – Pentti Linkola är död

Linkola var utan tvekan radikal. Han argumenterade för att människan måste överge det moderna samhällets teknologi och krav på ständig ekonomisk tillväxt. Ett försök att förklara sin syn gjorde han i en metafor där han jämför jorden och mänskligheten med en farkost:

”Vad ska göras när en båt fullastad med människor har sjunkit och det enbart finns en livbåt? När livbåten är fullastad kommer de som hatar livet att försöka lasta på den med ännu fler människor och på så sätt sänka allihopa. De som däremot älskar och respekterar livet kommer att ta upp skeppets yxa och hugga av händerna på de som klänger sig fast vid sidorna.”

Men det var inte bara människor som måste bort, också katter och minkar (med flera arter som inte hör hemma i Norden) måste försvinna. Han kritiserade demokratin och förespråkade en diktatur i vilken en medveten elit som ser till att den stora massan lever på ett ekologiskt hållbart sätt och att bara de bästa individerna förökar sig. Bilar, motorbåtar och flygtrafik ska förbjudas – bland annat.

Han hade inga som helst problem med att staten skulle ha total makt över medborgarna, eftersom frihet gör att människorna sätter sig själva framför det som är rätt. Vid ett tillfälle konstaterade Linkola att ett tredje världskrig vore bra, om det resulterade i att miljontals människor dog. Så eftersom det som annars väntar oss om allt bara fortgår vore långt mer grymt.

Pentti Linkola föddes i Helsingfors är 1932. Hans far var botaniker och själv studerade han zoologi och botanik, utan att ta någon examen. Barndomens somrar tillbringade Linkola på landsbygden vilket antagligen bidrog till att han senare kom att flytta till en enkel lite stuga i Tyrväntö, Egentliga Tavastland, där han levde sitt liv. I stugan fanns inte rinnande vatten eller el och för uppehället fiskade han.

Förutom sina texter var Pennti Linkola också grundare till Stiftelsen för naturarvet som arbetar för att skydda finsk urskog. Med ekonomiskt stöd från både näringsliv som privatpersoner köper stiftelsen upp gammal skog som då skyddas mot avverkning och exploatering. I dagsläget äger stiftelsen över 2 000 hektar skog.

Man kan tycka mycket om Pentti Linkolas idéer och slutsatser. Men ju längre tiden går och ju mer vi kan se effekterna av den moderna världen på såväl jorden som människorna vore det enkelt att anamma många av hans radikala tankar. På sätt och vis blir det – som alla revolutionära drömmerier – löften som inte förpliktigar. Man måste inse att dessa är ”snabba lösningar” som inte är genomförbara, därtill heller inte önskvärda. Man måste ju fråga sig hur mänskligheten skulle må själsligt efter den rensning som Linkola önskade. Är de kvarvarande något att satsa på?

Dock är det så att Linkola ställde de jobbiga frågorna, till skillnad från den moderna världens moderna naturvänner; och han levererade också svar som han stod för. Därför var han också intressant och värd att lyssna på.

Och, som sagt, det är svårt att inte nicka lite med huvudet när Linkola konstaterar att allt vi skapat de senaste 100 åren måste förstöras. Men skulle så ske är det ju högst troligt att vi skulle ägna 100 år åt att bygga upp det igen…