Politisk polis i Älgarås?

Lokalpolisen Gunnar Åräng skrattar när Mariestadstidningens Malin Bring frågar om ”knarkande invandrargäng” i Älgarås. Några sådana finns inte, menar han. Kanske är det begreppet ”gäng” han skrattar åt, jag hoppas det. Om inte så har vi ett allvarligt problem. Ett problem med polisen, och det är sällan bra.

Det hela handlar om att några medlemmar i föreningen i Älgarås blev uppringda av en ung kvinna i byn. Hon berättade att hon blivit förföljd av några utlänningar som uppehållit sig vid hennes hus under några dagar. Ja, de flesta av er vet precis hur det är. Medlemmarna tog sig dit, pratade med två personer som uppehöll sig på platsen och förklarade att kvinnan kände sig otrygg, undrade om de två visste något mer och bad dem sedan att gå från platsen för kvinnans skull.

Daniel Frändelöv, en av medlemmarna som var med, berättade om det i morgonradion Sverige vaknar, och då vaknade lokalmedia till. Och så uttalade sig kommunen, och polisen. Det är de sistnämnda jag vänder mig till (mot).

Jag bor i Älgarås och har av min grannar på orten blivit informerad om i vilka hus det bor ”pundare”. Det finns några tillhåll i krokarna. Man har också informerat om att Migrationsverkets boende är ett epicentrum för problem. Vi har också fått berättat för oss från svenska ungdomar från byn att de blivit erbjudna att köpa droger av utlänningar. Detta vet så gott som alla som bor här. Somliga vill låtsas som om det inte är sant, eftersom det fördärvar deras världsbild. Andra märker inget eftersom de själva inte påverkas. Flera vill att det ska vara annorlunda. Bland annat flera som bor mitt upp i det, alltså ”flyktingar” vilka dumpats där av kassa lokalpolitiker.

”För den som bor här är det enkelt att hålla sig för skratt. Det verkar inte gälla polisen, vars uppgift är att upprätthålla lag och ordning”

Älgaråsborna vill inte att det ska bli stökigare; de oroar sig för vad som händer när Töreboda kommun fortsätter att strunta i Älgarås och bara satsa på Töreboda och Moholm; de vet att ”pundarna” är av olika etnicitet och de vet hur illa det är på Migrationsverkets boende. Polisen vet det också. De har blivit informerade, många gånger, av folk som bor här. Kanske inser de inte problemet, kanske är det bara lite lustigt för dem. Ett är säkert, många Älgaråsbor har tackat oss för att föreningen kom till byn, eftersom det fått polisen att patrullera oftare här. De tycker dock det är synd att de inte brydde sig lika mycket tidigare.

För den som bor här är det enkelt att hålla sig för skratt. Det verkar inte gälla polisen, vars uppgift är att upprätthålla lag och ordning.

Åräng säger till tidningen att DFS nu flyttar fram ”sina positioner” och att vi gör det eftersom det är val… om två år. Kanske har man ringt och pratat med Expo igen, eller någon annan ”expert”. Åräng kunde ha ringt oss eller kommit förbi och hört sig för. Så har inte skett.

Något framtida val har inte med saken att göra. Låt mig förklara vad det faktiskt handlar om.

”Om polisen mest skrattar åt problem som finns här och inte agerar så kommer jag själv att göra det”

Vi bor i Älgarås. Jag bor här med min familj och om polisen mest skrattar åt problem som finns här och inte agerar så kommer jag själv att göra det. Och jag kommer försöka få så många som möjligt med mig. Ingen ska känna sig otrygg här. Kvinnan som ringde föreningen, som några av våra medlemmar sedan hjälpte, berättar i Mariestadstidningen att polisen inte gjorde något åt hennes bekymmer. Polisen flyttar bak sina positioner och kommunen struntar i Älgarås. Där har vi pudelns kärna.

Om polisen var närvarande, tog de boendes oro på allvar och inte ägnade sig åt att stryka runt Svenskarnas hus med patrullbilarna… kanske vore synliga, kostade på sig leenden, stannade och pratade med folk utan att det måste ske i samband med att kontrollera ett körkort, så hade saker varit annorlunda. Men som det är nu vet vi att det i princip inte finns någon mening med att ringa dem om något händer.

Kanske är det dags för Gunnar Åräng att sätta skrattet i halsen?

Tyvärr är det tydligt att polisen intar en politisk roll i detta. Min förening läggs till högen av ”sådana här grupperingar” när Åräng uttalar sig. Då vet vi hur polisen ser på det och att de valt sida. Antalet problem som DFS skapat i Älgarås är noll. Polisen har aldrig haft ett enda klagomål riktat mot oss. De har aldrig behövt komma förbi under evenemang vi hållit. Men vad spelar det för roll när man är en politisk polis?

Åräng får lägga ut korten ordentligt i tidningen. De har minsann meddelat Säpo om oss, vi är tydligen ”extremister” också. Kanske konstapeln kan förklara varför? Är det för att vi är svenskar som inte skäms för oss? Är det för att vi är extremt laglydiga? Är det för att vi erbjuder kommunen att göra insatser för vårt lokalområde (och avvisas varje gång) utan att vi ger upp? Är det för att vi bryr oss om folk och inte skrattar åt deras problem? Vari ligger extremismen Åräng?

I Mariestadstidningen kallas vi för ”självutnämnda väktare” och lokalpolisområdeschef Jan Hellnevi menar att vi är ”nästan en slags medborgargarde”. Sedan konstaterar alla att inga fel begåtts, att det inte finns något att anmäla och kvinnan som fick hjälp är ”tacksam för den hjälp hon fått”. Ändå konstaterar Hellnevi att:

– Men så här ska vi inte ha det i Älgarås.

”Vanligt hyggligt folk ska inte hjälpa varandra genom att handla inom de råmärken som svensk lag satt upp”

Hur ska vi inte ha det? Det är uppenbart vad polisen menar. Vanligt hyggligt folk ska inte hjälpa varandra genom att handla inom de råmärken som svensk lag satt upp. Kanske ska polisen fortsätta kommendera ut patrullbilar som kan smyga omkring utanför Svenskarnas hus och stoppa våra medlemmar för ”nykterhetskontroll” i tid och otid. Varför inte. Samtidigt ser vi hur de helt sonika ignorerar annat som pågår i byn, som alla vet om pågår.

Om polisen ska vara en politisk polis så får det vara så. Det är deras val hur de agerar. Om de vill vara en riktig polis, som ser till att ha goda relationer med alla som vill lokalsamhällets bästa, så är de välkomna förbi och föra samtal.

Det fria Sverige, våra medlemmar och jag själv kommer inte sluta bry oss om den plats här vid Tivedens rand som blivit vårt hem. Och vi kommer inte acceptera otrygghet eller någon form av kriminalitet i vårt ”hem”. Vi tar det personligt.