Då kommer alla inringare på en å samma gång

Jamen vilken fredag! Det började lite skakigt när en berusad inringare höll på att få mig att bli så arg att både mixerbord och mikrofoner flög ut genom (den icke existerande) rutan. Men jag besinnade mig. Och lade på. Stackars människa. Vi har bevisligen mycket jobb kvar att göra.

Hur som helst! Eftersom det är fredag fick jag äntligen prata med min vän Patrik igen och vi hade några extremt obehagliga forskningsresultat att dela med oss av. Kort sagt – varje samlag en kvinna har med en man sätter sig i hennes DNA. Förvisso ytterst lite. Men ändå.

En och annan (du vet vem du är) menade att jag och Patrik på något sätt såg ned på kvinnor, när vi endast och mer än något annat vill dem väl. Jag läste kommentaren, tänkte inte så mycket på den, men började sedan fundera på exakt vad människan menade. Och blev (igen) heligt förbannad. Hur kan man ens tolka oss så? Hjärntvätten är deep with this one. Men vi ska nog rädda även dig.

Framåt slutet var Jalle Horn med tror jag, men stackaren fick mest sitta tyst eftersom det blev en fullkomlig FLOD av inringare. Vilket ju är så trevligt så jag inte riktigt vet var jag ska börja. Men – kära vänner – det går inte att släppa in alla som vill prata. Vilket är bra. Alltså att det finns fler inringare än det finns tid. Precis som med låtarna. Vi kan inte spela alla önskelåtar. Det är bra, för det visar att folk gärna önskar låtar.

Bra tema idag med. Nostalgi-temat kommer garanterat återvända. På måndag blir det Lennart Mattikainen! Vi får se var det landar. Det vet man aldrig. Och minst av alla jag.