Ibland känner man för att ge upp. Man skyller på ”tekniken” men oftast är det bara en enda person man kan hålla ansvarig och det är en själv. Dock var det inte så idag, när jag och Patrik började ett väldigt skakigt samtal. Nätet var dåligt, mellanrummen långa. Det är oerhört svårt att föra ett samtal under de omständigheterna. Jag blev så frustrerad att jag glömde ta upp det viktigaste vi skulle prata om. Tanken var att både han och jag skulle bikta oss och erkänna våra mest pinsamma PK-argument. Men istället blev det lite om att filmer från förr kan både bli bättre och sämre när man ser på dem med nya och rödpillrade ögon.
Det var med viss fasa jag sedan kopplade in Christoffer Dulny. Han skulle till råga på allt befinna sig i skogen och ha dålig täckning. Jag hade vid detta laget gett upp och redan börjat skämmas för att säsongens sista avsnitt blev så struligt.
Men.
Det blev ju jättebra tillslut. Ljudet från både Dulny och Herr D var helt utan strul och Dulny överraskar som vanligt med att vara betydligt mer mångfacetterad än man kanske kan tro. Det blev viktiga samtal om relationer och ärlighet, om att inte vara tillgänglig och om att vara i skogen. Ord jag behövde höra, och ord även ni behövde höra är jag säker på.
Nu blir det tyst(are) i några veckor. Jag kommer sakna er.