Mitt namn är dekadens

Man bör inte måla den där ”fan” på väggen, men man måste ändå vara realist. Denna sommaren har jag tappat formen en hel del. Det är inte så att jag supit konstant och levt på prinsesstårta och pommes, under tiden jag dreglande legat i min soffa och växlat mellan olika porrsidor på min 52-tums-TV. Däremot har det varit alldeles för lite träning, för mycket slarv med både kost och dryck och ett mindset som varit allt för likt det farliga ”jag-ska-skärpa-mig-imorgon” för att jag ska vara riktigt nöjd. Snart är augusti slut och då får det bli skärpning. Det har varit en sommar full av dramatik och stora förändringar, men nu börjar saker så sakta lugna ned sig. Bra tillfälle för bättring. För att må bättre. Kanske kan du hänga med, kära lyssnare?

Jag hade Ludvig i studion idag som någon sorts halvaktiv publik och det verkar ha påverkat min koncentration mer än jag trodde. Låtar kom fel, ljudet var både för högt och för lågt och det var allmänt rörigt. Det hör såklart även ihop med den nya konceptet som än så länge sitter som en något felsydd kostym. Det blir nog bra, men det skaver lite.