Dom lurar mig på mina känslor

Ni vet kanske hur det känns? En låt, kanske någon fånig poplåt som är skriven av en själlös låtskrivare och levererad av en lika själlös, men duktig, sångerska? Hjärtat slår lite hårdare, magen knyter ihop sig. Man får the feelz. Och efteråt känner man sig smutsig. Precis samma känsla av obehag är det när man kommer på sig själv med att bry sig allt för mycket om att hjälten i någon film klarade sig, eller ännu värre om man nu sjunkit så lågt att man på riktigt är intresserad av vad en eller annan idiotisk dokusåpa-deltagare har för sig.

Man känner sig helt enkelt lurad. Lurad på sina egna känslor. Som tur är finns det gott om tillfällen att låta känslorna flöda fritt. Äkta saker. Vänner. Sin kvinna. Skogen, livet, en sjö i solnedgången. Ett samtal från en släkting. Det är sådant vi har känslorna för. Men de som vill oss illa vill gärna kidnappa våra känslor. Låt dom inte göra det. Konsumera inte känslomässigt skräp. Sälj inte dina känslor så lätt. Bevara dem till när de behövs på riktigt.