Ingen seger om du inte kämpar

Segerns sötma. Ni vet kanske vad jag menar? När man tar det där gympasset man verkligen inte kände för. När man krälade sig upp ur sängen extra tidigt för att hinna ta ett morgonbad. När man äntligen knäcker sitt personliga bästa i marklyft. Eller, när man får kvinnan man så länge jagat. När man kommit fram till resmålet trots inställda flyg och idiotiska taxichaufförer. Motgång. Kamp. Och seger.

”Utan seger ingen kamp” sjunger Völund Smed, och sätter fingret på det. Vi som moderna människor behöver allt för sällan kämpa för något. TVn finns alltid där med sin underhållning. Maten är bara några minuter bort. Du behöver aldrig vara hungrig eller kall. Nästan ingen kamp. Nästan ingen seger.

Men vi har ju den Stora Kampen att tänka på, trotsa att vi är mätta och varma. Kampen för vår blotta existens. Den pågår hela tiden, via propaganda och strid om våra hjärnor. Därför måste vi vässa oss. Vi måste skapa kamp så vi kan få segrar. Därför måste vi utsätta oss. För hunger och för kyla, för järntemplets kalla vikter. För konflikter och för boxhandskar. Utmaningar. Kamp. Seger.

Hur ska du segra idag? Och vilken kamp kommer före din seger?