En nästan meditativ start på veckan

Lugnande och dova toner kryddade med mantran är sannerligen en mjukstart på veckan. Kanske lite väl mjuk när jag trots flera koppar kaffe inte riktigt lyckades vakna till. Och detsamma verkade det vara med chatten. Är det hösten som drabbat oss alla? Var det musikvalet? Är det, i mitt fall, min oerhört söndagiga söndag som fortfarande ligger och sprattlar i min själ? Jag gjorde nämligen precis nästan exakt ingenting mer än att ligga i sängen och njuta av att göra precis ingenting. Det bör man unna sig ibland men det är som att man inte blir mer utvilad av sådana dagar. Istället blir man än tröttare. Kanske något att ha i bakhuvudet nästa gång jag bestämmer mig för att göra inget alls.

Men låt måndagar vara lite sömniga då! Det kan vi väl ändå få tillåta oss då och då, ni precis som jag. Vi lever trots allt under rätt så stor press, alla vi som förstått vad det handlar om. Att prata om ”rättvisa” med Eva-Marie idag fick mig att bli sådär dundrande blixtarg från ingenstans igen precis som jag blev i förra veckan. Det är nästan lite obehagligt eftersom det kommer från ingenstans.

Å andra sidan, den som inte blir arg över det som sker idag bör nog genast söka sjukvård får då är det något allvarligt fel på en.