Tänk att du levde förr. I en tid utan internet och högtalare och komplett tillgång till vilken musik du vill bara ett knapptryck bort. Tänk att musik var något du mer eller mindre bara upplevde i kyrkan. Tänk dig då att du kliver in i denna gigantiska kyrka, utsmyckad med guld och doftande av rökelse och stearinljus. Och där fick du höra sådan musik jag och Jalle lyssnade på idag. Det är klart att man måste känt Gud vara väldigt närvarande, även om man anser att han talar till människan genom musiken eller inte.
Lite av den känslan tycker jag finns kvar, även om man befinner sig i en studio på västra långgatan i Älgarås. Det är något så kraftfullt och slående med musiken, och det gör något extra att man vet att den härstammar från kyrkan. Det fick mig att bli på bättre humör efter medarbetarna på Sveriges Radio och deras konstanta gnäll. Ett gnäll som jag trots allt välkomnar, för det visar precis vilken sorts människor vi har att göra med. Människor som aldrig blir nöjda.
Glöm inte det, om du mot förmodan ropar efter mer ”inkludering”. Det är bara när det inte finns ett enda blekansikte kvar som de kommer bli nöjda.