Förestående anfall mot Sverige?

Det är Ukraina det handlar om

Det förestående anfallet som kvällspressen skrivit om är inte ett anfall mot Sverige. Det är Ukraina det handlar om. Det är Ukraina hela saken handlar om, det och en rysk oro för fortsatt utvidgning av Nato och västerländsk påverkan på länder i närområde. Det senaste uttrycket för det sistnämnda anser man vara revolutionsförsöket i Kazakstan. Rysk militär gick till sist i landet, inbjudna av regeringen, för att återställa ordningen. I Samband med detta sa Putin att man inte kommer acceptera ”färgrevolutioner” etc. Kreml kräver nu säkerhetsgarantier från Nato, annars…

Ja annars vad? Det vet vi inte men att det snarare handlar om ökade insatser i Ukraina än att landstiga på Gotland kan vi misstänka. Så länge Ukraina är i väpnad konflikt kan de inte gå med i Nato och det är själva orsaken till att Ryssland underblåser den. Kreml vill ha en buffertzon mellan sina gränser och Nato, vilket man har haft sedan Warszawapakten föll 1991. Men denna buffert har ständigt minskat.

”Hit men inte längre”

Att väst var inblandade i händelserna i Ukraina behöver vi nog inte orda om. Iscensättandet av revolutioner för att få som man vill är en paradgren bland amerikanska säkerhetsorganisationer. Tittar man på Natos expansion sedan 1991 då Warszawapakten föll samman kan man förstå varför Kreml känner sig alltmer trängda. Antagligen kände de sig också svikna eftersom Nato, genom Tysklands dåvarande förbundskansler Helmuth Kohl, lovade Sovjetledare Michail Gorbatjov att man inte skulle expandera österut. Vilket man sedan gjorde i alla fall. Och har fortsatt med.

Det är i skenet av detta vi måste se Rysslans senaste kravlista, där man bland annat kräver att Nato inte ska tillåtas utöka med nya medlemmar. Det verkar som att Ryssland fått nog och att de menar allvar. När detta skrivs är relationerna iskalla mellan Ryssland och Nato och de förstnämnda spänner sina militära muskler. Fokus är på Ukraina, det förstår alla. Men hemma i Sverige gör somliga sitt bästa för att piska upp stämningen, eskalera genom att kräva medlemskap i Nato och skramla med de få vapen och ammunition som Försvarsmakten förfogar över.

Skarpt läge i Sverige?

Det var Ivar Arpi som använde uttrycket i en tweet, han skrev: ”Alla ni som raljerar över svensk försvarsvilja kan emigrera. Undergräv inte er nation i skarpt läge.
Struntar om ni är vänster eller höger, stoppa upp er defaitism där solen inte skiner.” Sedan följde han upp med: ”Finns mycket att vara kritisk mot i vårt land. Men det handlar om tajming. Om landet hotas får man lägga en del saker till sidan.”

Han har så klart rätt. Om landet hotas får man lägga saker åt sidan. Nu hotas inte landet av Ryssland. Massmedia har salufört braskande rubriker om truppförflyttningar till Gotland och fått försvarsministern att säga att man inte kan utesluta angrepp mot Sverige, men mer än så är det inte. Jo, ryssen flyttade tre landstigningsfartyg från Barents hav till  Sankt Petersburg, vilket är värt att notera men inte alls underligt med tanke på situationen. Men någon förestående invasion av Gotland handlar det inte om, däremot markeringar från olika sidor vilket media och andra kommer dra nytta av.

Så det finns all anledning att fortsätta kritisera och debattera svensk försvarspolitik och svenska försvaret. Därtill all anledning att konstatera på vilket sätt svensk politik (oavsett färg) har försvagat landet under årtionden. Tack och lov har de ”borgerliga” debattörer som vill lägga ner debatten eftersom det är ”skarpt läge”. ”Slut upp kring Maggan och S-regeringen, för fosterlandet” är deras stridsrop. Och som vanligt gäller det svenskar – framförallt svenska män – vilka ska beväpnas för att skydda hbtq, könsbyte för 12-åringar, svenskhatande medier, IS-anhängare och ”ortens” alla färgsprakande karaktärer.

Jodå, folk är med på noterna

Samma personer som lydigt följt regeringen under pandemins två år (och dessförinnan låtit eventuell kritik stanna inom ramen för den godkända oppositionen) samt mer än gärna krävt ännu hårdare tag, kliver nu fram och vill ha strid. De är redo, berättar det öppet på twitter, postar bilder på uniformerna sina och meddelar att den dras på när ”chefen ringer”. Tack säger fienden underrättelsetjänst och noterar vilka de är. Smart grabbar!

Andra, som absolut inte kommer drabbas skulle det blir krig, gör vad de kan för att öka spänningarna. Annie Lööf till exempel. Hon tycker att det är läge att gå med i Nato och fördömer SD som menade att man skulle respektera balansen mellan stormakterna. Till hennes lycka ändra sig SD efter att hon sagt till dem, och strök skrivning på sin hemsida. Också i Sverige har vi vår beskärda del av ”hökar”, som mer än gärna skulle se svenska unga män och kvinnor döda på slagfältet för deras ideologiska perversiteters skull. Lägg dem på minnet är mitt förslag.

Det lär bli läge att återkomma till hela saken framledes. Om inte annat måste det finnas en sansade och balanserad röst i debatten. Denna förutsätter ett tänk som går bortom de narrativ som präglar vår samtid. Det krävs en tredje position helt enkelt.