Utmarken: Norrländsk urenergi möter barbarernas folkmusik

Det norrländska hårdrocksbandet Utmarken grundades 2015 och har hittills bjudit oss på tre fullängdsalbum. Med en blandning av klassisk hårdrock, svenska folkmusiktoner och en oerhört skicklig sångare i Mathias Gyllengham är det musik som gått varm hos mig länge och som jag har svårt att tröttna på. Nyckelharpan, vemodet och det ständiga drivet skapar i sina bästa stunder en närmast hypnotisk upplevelse och bandet lyckas förflytta mig till Norrlands mörka skogar. Det doftar myr och smakar hjortron, men där ryms också ångest och nostalgi över en del av vårt land som inte bara hamnat i bakvattnet, utan aktivt motarbetats av storstadens politiker.

Den storslagna musiken till trots är det kanske i texterna som Utmarken skiner som mest. Norrlandsromantiken i ”Nordaland” (Svåra år, 2021) får mina tornedalska gener att vibrera lite extra:

”Under isarnas täcke i många tusen år
Har du legat och vilat i frid
När nu dagen blir kväll, du till vila återgår
Låt vår sång över vidderna fara”

Men om Nordaland är en hyllning till hembygden så är ”Välkommen till Norrland” (Utmarken, 2016) en uppgörelse med de som exploaterar regionen, och en betraktelse över det hårda liv som stundom genomsyrar vardagem på den norrländska landsbygden:

”Våra gruvor de ägs av nåt utländskt bolag
Och där jobbar vi och sliter vareviga dag
Och den vinst vi genererar kommer aldrig tillbaks
och den som protesterar kör dom till gulag

Välkommen till Norrland
Globalismens koloni
Där spriten du dricker ger melankoli
Men bland jägare och bönder
är beredskapen god
Och går allting åt fanders
frys jag ihjäl i min bod”

Musik som inspirerar

Utmarken är inget uttalat politiskt band, utan precis som Raubtier (som de förövrigt agerande förband åt 2019) är det Norrland och de utmaningar som väntar norrlänningarna som är i fokus. Men det går att skönja ett mer uttalat förakt mot staten och de veklingar som inte står upp för vare sig sin rätt eller sin mark i det senaste albumet, Svåra år, som utkom förra året. Här finner vi så väl hyllningar av hednagudar som beskrivelser av hur förrädare tas av daga. I ”Jaktmarker” (Svåra år, 2021) skaldar man:

”Ett odjurs spår, en best som går på tvenne ben
En väktare av landet såg sitt kall
Du lämnade din mark, du kom med månens sken
Ditt högmod och ditt övermod. Ditt fall.

I stillhet är nu skogen, trots snön har färgats röd
Är du ej marken trogen så skall du falla död”

I ”Hedningablod” på samma platta sjunger man om uppvaknandet av något ”uråldrigt, gammalt och primalt” som ”kuvats av en välfärdsstat”, och skivans kanske starkaste spår, ”Friheten”, har fungerat som ledmotiv för mig under den senaste tidens coronarestriktioner:

”För den frihet som betalts med blod. För den frihet jag än en stund har kvar
För den frihet som är hem och jord. För den frihet, den enda som vi har
För den frihet som vi strävar mot är något annat än blott tomma ord
Ty den förpliktigar och kallar oss idag”

Jag hade kunnat fortsätta citera ur Utmarkens texter, för det finns guldkorn i varenda låt. Men det är kombinationen av dessa texter med svenska folkmusiktoner som slår an något inom mig som väldigt lite hårdrock normalt sett lyckas med. Det är som att den där norrländska urenergin som bara kan laddas av de enorma vidderna paras med det ursvenska barbariet som Fredrik Reinfeldt varnade oss för. Det är sprängstoff för en allt mer förbannad svensk befolkning och den typ av musik som kan inspirera till motstånd mot en sedan länge korrupt regim. Sådant ska vi vara glada för, och sprida vidare!

Utmarkens musik finns på Spotify och CD-skivor kan beställas via deras hemsida.