Publiken överger den politiska korrekta filmindustrin — det är ett tecken i tiden

Det är Guldbaggegala i kväll. Men precis som jag hade du nog ingen aning om det. Inte heller känner du något behov av att sätta dig framför teven och titta på spektaklet. Vem f-n bryr sig, liksom.

Dramatiskt tapp för Oscars

Filmgalor tappar tittare. Förra året såg 740 000 personer Guldbaggegalan och i kväll kommer det antagligen vara färre. Tecknet i tiden är tydligt. Till och med Oscarsgalan tappar tittare och ingen verkar tro att trenden kommer ändra sig.

2019 tittade 29,6 miljoner på Oscars; 2020 var det 23,6 och 2021 9,85 miljoner. Det är ett oerhört tapp. Och går vi vidare till Golden Globes så var det ju bara Ricky Gervais som drog tittarna. 2020 var sista året han fick framträda där (vilket han gjorde med besked).

Tappen beror på strömningstjänsterna och nya tittarmönster vill man få det till. Jag är skeptisk. Visst spelar det in, men det är långt ifrån hela orsaken tror jag.

Tråkigt förutsägbart

Sanningen är nog snarare den att folk i gemen har tröttnat på att korvstoppas med politisk korrekthet hela tiden. Det finns ju en orsak till att den feministiska versionen av Ghostbusters sågades av folket och att nya The Matrix Resurrections i skrivande stund inte lyckats spela in sin budget ännu. Filmerna hyllades möjligen av kulturkotteriet men det hjälpte inte; filmpubliken uteblev.

Folk vill se roliga, spännande och läskiga filmer, de vill inte bli skrivna på näsan med floskler. ”Woke” skit säljer inte när folk får välja själva och på så sätt spelar strömtjänsterna in. För jag väljer hellre Karate Kid på Netflix eller Sopranos på HBO än Guldbaggegalan på SVT.

Kan vi slippa den politiska korrekta dyngan så gör vi gärna det.

Det kommer bli bättre

Här om sistens tvingades Svenska Filminstitutet släppa kravet på mångfald och jämställdhet eftersom en utredning kommit fram till att konsten måste få vara fri. Det var ett tecken i tiden. Självklart kommer politisk korrekt ”konst” gynnas framöver i offentligheten, men kanske slipper vi det delvis i svensk film.

När woke:a aktivister gör film blir det inte bra, det blir dumt, cringe och dåligt. Sådant vill man inte utsätta sig för på bio eller hemma i soffan. Även om diverse självutnmända filantroper och statliga myndigheter kommer försöka ösa pengar över politiskt korrekta skräpfilmer kommer ”Get woke, go broke” fortsätta vara en sanning, och förhoppningsvis kan det öppna upp för talangfulla och orädda regissörer och producenter att skapa intressanta verk igen.