Detta är en bok som lägger grunden för den diskussion medvetna svenskar måste ha omgående om vi ska överleva utmaningarna framför oss. En budkavle för resning men också för självförståelse och ett långsiktigt seriöst motstånd.
Kom ursprungligen ut 2011 och blev snabbt en bästsäljare. Den tredje och mest genomarbetade och utvecklade utgåvan gavs ut 2021. Boken är på 178 sidor och går att beställa från Logik Förlag.
Eftersom första upplagan av denna bok var skriven för över tio år sedan och med undertiteln ”en nationalistisk stridsskrift” förväntade jag mig en samling testosteronstinna rants med bombastiskt språk och oresonliga uppmaningar till strid som ska leda till antingen seger eller Valhall. Och visst, detta är en stridsskrift, men den är skriven med en ödmjukhet och insikter som bara kan komma från en härdad veteran som befunnit sig på barrikaderna för vår sak i årtionden. Som med rättframhet tar sig an, inte bara det egna folkets tillkortakommanden, men den nationella oppositionens och även författarens egna brister.
En radikal bok i ordets bästa bemärkelse
Språket i boken är väldigt balanserat och författaren undviker att dra extrema slutsatser eller falla hän åt konspiratoriskt tänkande som tyvärr ofta är vanligt när det kommer till litteratur om ämnen som rör nationalism, massinvandring och globalism. Samtidigt är Magnus väldigt rättfram i sina analyser och håller inte tillbaka med att uttrycka politiskt inkorrekta sanningar. Detta är en radikal bok, men radikal i ordets bästa bemärkelse i det att den inte skyggar från att diskutera ämnen som inga mainstream-medier skulle våga röra vid.
Klarspråk om etnicitet, traditionella könsroller och religion
Han tar avstamp utifrån beskrivningen av ett Sverige i fritt fall, med en demokrati som mest är teater, med en massinvandring som kommer göra svenskar till en minoritet i vårt eget hemland inom några decennier och en politiserad kultur som är fientlig mot allt som är naturligt och främjande för vårt folks överlevnad. Dessa är iakttagelser du kan finna hos några av dagens mainstream-författare som David Eberhard eller Ivar Arpi, det vi slipper med Magnus analys är det ängsliga avståndstagandet och taktiska bekännelser till vänsterns bild av historien.
Magnus nöjer sig inte bara med att kritisera politisk korrekthet och urspårade vänsteridéer likt borgerliga debattörer som Aron Flam eller Henrik Jönsson, han erbjuder verkliga alternativ rotade i en kompromisslös nationalistisk bild av världen.
Inte bara samhällskritik men en nordisk vision som inspirerar
De ofta deprimerande och upprörande samhällsanalyserna vägs upp av bokens konstruktiva och realistiska förslag på hur vi kan bekämpa utvecklingen. Detta utifrån en storslagen vision av ett enat norden som kan stå på egna ben och värna vår suveränitet i framtiden. Magnus påminner oss flera gånger om vad vårt folk är kapabla till när vi samarbetar mot ett gemensamt mål med historiska exempel på vår förmåga till innovation inom vetenskap, handel och i skapandet av högkultur. Det är inte en slump att just vårt folk skapat så framgångsrika och attraktiva samhällen.
Om vi kan skapa en verklig folkgemenskap, knyta an till traditionella värderingar, Gud (eller gudar) och få tillbaka vårt självförtroende och nationella identitet, sätter endast fantasin gränser för vad vi kan uppnå.
Magnus såg det komma som få andra
Magnus skriver brutalt ärligt i början av boken om att han emellanåt känt ett folkförakt efter att ha kämpat i så många år utan att få gehör från det stora flertalet, bara för att gång på gång ha fått rätt i sina analyser om den katastrofala utveckling vi stått inför på grund av massinvandring, mångkultur och kulturell degenerering. Om vår förre statsminister Stefan Löfven kommer bli ihågkommen för något uttalande är det sannolikt ”vi såg det inte komma”, men Magnus tillhörde den minoritet som såg vad som skulle komma, många årtionden innan.
Besviken på folket men fast besluten att fortsätta kämpa
Eftersom jag själv är något av en veteran inom det nationella motståndet känner jag igen mig i Magnus besvikelse på vårt folk och alla som slog dövörat till när vi offrade våra bästa år för att säga sanningen. En skillnad mellan mig och Magnus är att jag gav upp kampen i flera år. I slutet av 2006 lämnade jag politiken och tog avstånd från mina tidigare åsikter med den naiva förhoppningen om att kunna svälja det blå pillret och bli en ”vanlig svensson”.
Magnus lämnade sin dåvarande organisation, men han gav aldrig upp på kampen, istället rannsakade han sig själv och började arbeta med en genuin vilja att förstå hur vi som en nation kunde hamna i det här tillståndet, och vad vi kan göra åt det. Ett resultat av detta arbete och denna självrannsakan är denna bok.
Läs, sprid och engagera dig
Detta är som Magnus beskriver i inledningen, en budkavle för en svensk nationalism för 2000-talet. Syftet med boken är dels att ge en helhetsbild av situationen vi befinner oss i för såväl insatta som oinsatta, och dels att fungera som underlag för en fortsatt diskussion och utveckling av nationella idéer. Men det kanske viktigaste jag tog med mig från boken är ett förnyat hopp om en svensk framtid med konkreta förslag på hur du som läser kan engagera dig för att förverkliga detta.