Ångest verkar populärt bland människor och den verkar inte heller försvinna. Dags för vår nationella opposition att ta den på allvar.
Nog tillhör jag skaran som lite burdust skrattar till och twittrar ”lägg av” när jag ser ordet ”klimatångest”. Jag kommer antagligen inte sluta med det heller, men den som tycker att jag är elak och känslokall kan komma ihåg att jag alltid får ett sting av dåligt samvete efteråt. För ska sanningen fram så är ”klimatångest” lika verklig och bekymmersam som alla annan ångest och oro som mina medmänniskor tvingas leva med och hantera.
Tidsandan en grogrund för ångest
När jag vänder mig till Wikipedia för att finna en definition av ångest läser jag:
”Ångest eller ångesttillstånd är ett sinnestillstånd som karakteriseras av stark rädsla, nervositet eller oro (enligt Svensk MeSH, ständig känsla av oro, ängslan och överhängande faror), vare sig det är situationsbetingat eller inte, och kan bero på ett mycket verkligt hot såväl som ett helt föreställt hot. Ångest är en helt normal reaktion och de allra flesta upplever ångest då och då. Ångest är inte farligt även om den kan vara mycket obehaglig.”
Ångest får man inte nödtvunget av verkliga faror som hotar utan det går lika bra med påhittade sådana. Och sådana saknar vi inte i vår tid. Jag ska sticka ut hakan och hävda att på samma sätt som könsbytarhysterin bland unga är ett resultat av tidsandan så är mycket av den ångest människor upplever också skapad på samma sätt. Och skyldiga till detta är samma gamla vanliga krafter som lever på rädsla eftersom rädsla säljer och ger röster.
Politiker vill ha ett yttre hot att kunna presentera för folket. Ju luddigare hotet är, desto bättre. Att få oss att använda vår fantasi är att föredra eftersom denna är långt mycket värre än något verkligt scenario. Se bara hur smart man spelat ut covidkorten. Minns ni i början, när vi skulle torka av matvaror innan vi tog in dem i huset? Massmedia är nämligen ännu en aktör som älskar rädsla inför stundande hot, och finns inga sådana hot så skapar man dem. Snart nog kommer hittepålöpsedlarna man ibland ser – vars syfte är att driva med gammelmedia – som deklarerar att ”du kan vara död utan att veta om det: här är tecknen” att vara på riktigt. Skräck säljer och ju mer ångest folket har desto enklare är de att styra.
Gillar du Radio Svegots arbete?
Vi publicerar podcasts och texter varje dag, och det är bara möjligt tack vare våra stödprenumeranter. Om du vill se till att vi så väl kan fortsätta som utveckla vårt arbete, överväg en stödprenumeration eller en gåva. Varje krona gör skillnad.
Hotet: ett sunt, självsäkert och självständigt folk
Ångest hade man också förr i världen. Men man hade inte ord för det. Det fanns ingen forskning på det. Men nog fanns det folk att prata med. Antagligen med prästen, när det var riktigt jobbigt. Men något säger mig att svenskarna inte plågades av ångest förr som man gör i dag. Man vältrade sig inte i det. Man hade inte tid, det fanns för mycket att stå i. Men också, man var mer robusta såväl psykiskt som fysiskt.
Feta och smalfeta, undernärda, trötta och materialistiska människor som springer runt i ekorrhjulet mår inte bra. Tacka fan för att de ha ångest. Och det gäller inte bara Homo Urbanis – storstadsmänniskan; eländet är lika utbrett på landsbygden. Det är inte miljön i första hand, det är allt annat. Framförallt är det folket själva och hur de lever sina liv, vad de äter, vilken kultur de konsumerar, intryck de matas med och så vidare. De har inte en chans när skrämselpropagandan träffar dem som en råsop i solarplexus. De går ned för räkning direkt och får antidepressiva läkemedel av varierande styrka. Och det är på riktigt!
Problemet är att ingen med möjligheten att ändra på detta vill det. Tidsandans arkitekter tjänar för mycket på ångesten och oron; skräcken och letargin. Sanningen är den att ett folk som är sunt, självsäkert och självständigt är det farligaste hotet mot det system vi lider under. Söndra, splittra och skräm slag på är deras taktik. Och den fungerar utmärkt.
Ta tillbaka kontrollen
I en stor undersökning från i fjol fick 10 000 ungdomar från världen runt frågor om klimatångest. Så här blev resultatet:
- 39 procent av de tillfrågade känner sig deprimerade på grund av klimatförändringarna.
- 75 procent tycker att framtiden är skrämmande.
- 39 procent är tveksamma till att skaffa barn på grund av oron för klimatet.
- 45 procent påverkas så starkt av klimatoro att det påverkar deras dagliga liv.
Nu startar Linköpings universitet terapi mot klimatångest berättar SVT.
Det är då själva f-n, tänker jag. Det är så onödigt allting. Kan man få ångest för att tidsandan är så ångestladdad? Jag tror jag har det i så fall. När fly eller kämpa sätter in så är hopplöst; jag kan inte fly från den och att kämpa emot den, hur tusan gör man det egentligen? Det är som Don Quijote och väderkvarnarna på steroider. Är det att ”rida tigern” som gäller? En sak är säker: Vår nationella opposition måste ta vårt folks oro på allvar och den som tillhör den lyckliga skaran att inte känna denna ångest, han eller hon har ett stort ansvar. Det är sedan gammalt, enligt riddaridealen, att den starka ska värna den svaga.
I den mån jag har visdom att dela med mig av så är det denna: koppla ned och logga ut; lämna telefonen hemma och gå ut och gå, gärna i en skog (om så bara en skogsdunge). Ladda hem en app som får dig att komma igång med yoga, och en annan som hjälper dig meditera. Ät vettig mat och kasta halv- och helfabrikat åt helvete. Umgås med människor du uppskattar och bli en del av något som är större än dig själv (Det fria Sverige är en bra idé). Läs mer, titta mindre på teve. Klättra ur eventuella kaninhål du befinner dig i och begrip att vad än för elände som finns där ute så måste du vara den bästa versionen av dig själv för att göra motstånd mot det. Har du ångest, av vilket skäl det än må vara; var inte rädd för att ta itu med den på ett konstruktivt sätt. Som sagt, det är inte underligt om man mår dåligt i denna tid. Det är inte ett tecken på svaghet, tvärt om. Men det krävs styrka för att ta itu med sig själv.
När vi tagit tillbaka kontrollen över oss själva; våra kroppar och våra själar, så kan vi ta itu med den grannlaga uppgiften att återta kontrollen över vår nation och vårt folks öde.