”Woke:a” universitet dränerar unga studenter

PK-rörelsen finner för var dag som går nya saker att haka upp sig på. Inte minst tar de allting allvarligare och allvarligare för var dag som går. Minsta småsak laddas till att ha enorm betydelse för människor inom PK-sfären. Värst är förstås att unga människor exponeras för PK-attityder på ett bedrägligt sätt.

PK frodas på universiteten

Att PK-rörelsen är värst på västvärldens universitet är ingen nyhet. I mångt och mycket kommer hela PK-träsket från amerikanska universitet. Det är i alla fall därifrån många PK-teorier härstammar. Sedan har farsoten spridit sig över hela världen. Det sorgligaste är att studenter, som förhoppningsvis är hyggligt intelligenta med viljan att öva sitt intellekt och livskraftiga i kraft av sin ungdom, tvingas på all politisk korrekt rappakalja. Från just universitetsvärlden kommer några mycket besvärliga – och farliga – nyheter som har med politiskt korrekt klimat att göra.

Jordan Peterson har varit en viktig inspirationskälla för många högermän. Själv avskyr jag självhjälpsböcker, men ingen kan ta ifrån Peterson hans gärning. Han har skrivit böcker och hållit föreläsningar om hur människor måste lära sig att ta större ansvar för sina liv. De måste kort och gott bli moraliskt starkare, ett nog så viktigt budskap i vår tid präglad av blöjor och curling. Peterson har poängterat den starka skillnaden mellan man och kvinna. Han har också inspirerat till vidare läsning i form av klassiker och Bibeln, ställen där man kan inspireras till ansvarstagande och moralisk resning. Således har Jordan Peterson slagit ett slag för både moralisk hållning, bildning och kulturarv.

Nu har han kastat in universitetshandduken, eller kanske hellre motats bort från sitt universitet i Toronto. Hans förklaring är att lärdomsklimatet har blivit så ohyggligt politiskt korrekt att det inte längre går att bedriva undervisning eller syssla med vettig forskning. Tyvärr blir hans studenter lidande. I dubbel bemärkelse eftersom de dels inte längre kan ha en vettig lärare, dels kommer att plågas av ökad politisk korrekthet av andra lärare. Peterson använder begrepp som woke, men i grund och botten är det samma ruttna politiska korrekthet som har grasserat de senaste 40 åren. Nu meddelar han att han blir professor emeritus istället för ordinarie anställd, d.v.s. han blir pensionerad professor.

Trigger warnings för romaner

Därmed slås en viktig figur i universitetsvärlden ut och PK-hysterikorna får mer styrka att trappa upp sina positioner. Det gör de som sagt hela tiden. Ett sätt är ökningen av s.k. trigger warnings. Fria medier i hela världen har de senaste veckorna uppmärksammat hur allt fler romaner etiketteras med triggervarningar på engelska universitet. Böckernas innehåll kan nämligen vålla obehag, trigga olustiga känslor, hos läsaren, menar dem som skapar etiketterna.

Till och med tyska Bild, en skandaltabloid inom etablerad media som i en artikel tar upp de brittiska galenskaperna, ondgör sig över tokerierna. Men så är ju det som sker både en skandal och ren galenskap. Och en stor dos ondska, vilket är helt naturligt eftersom ondska ligger djupast inne i den politiska korrektheten.

Vi har kunnat läsa om en mängd romaner som försätts med PK-varningar. Ibland är det lärare som varnar om romanernas innehåll. Ibland är det institutionen ifråga. Ibland är det universitetsbibliotekens kataloger. Emellanåt måste studenterna när de lånar en bok klicka i att de har förstått faran i att läsa en bok såsom Stolthet och fördom. Just den boken nämns som ett av fallen på farlig litteratur. Eftersom jag nyss har haft ett samtal om romanen – från 1813 av den brittiska författaren Jane Austen – i podden ”På gamla och nya stigar” blir jag förstås både förfärad och ledsen av nyheten

Triggervarningar trots ofarligt innehåll

Romanen har givetvis inget i sig som är farligt för unga sinnen. Förr i tiden lånade bibliotekarierna ogärna ut böcker som Lady Chatterleys älskare eller Ulysses (av James Joyce) p.g.a. milt sexuellt innehåll. De var undangömda på förbjudna hyllan. Men i Jane Austens romaner finns inte ens sådant. Böckerna handlar bara om hur unga kvinnor ska få sig en ung man, gärna med viss förmögenhet, att gifta sig med. Men universiteten varnar för att det finns klasskillnader och att vaga sexistiska attityder speglas i hennes böcker. Hjälp! Man undrar hur de triggervarnar 120 dagar Sodom av Marquis de Sade.

Tänk om teveserien Dallas skulle repriseras. Bör den då triggervarnas: ”Varning: handlingen skildrar personer med stor förmögenhet, varav vissa är skrupelfria. Dessutom dricks det mycket alkohol. Otrohet förekommer.” Tydligen, åtminstone om unga studenter ska titta! Kanske vore det bättre med åldersgräns på säg 30 år för de klassiska romanerna – och Dallas. Ja för allt! Även Harry på pottan! Vid ett engelskt universitet har de triggervarning för den första Harry Potter-boken på grund av dess ”difficult conversations about gender, race, sexuality, class, and identity”. Vem tänker på sådant när man läser Harry Potter?

Varning för Oliver Twist

Senast i raden av halvt förbjudna böcker är Oliver Twist av Charles Dickens. Triggervarningar som ges är: “child abuse,” “domestic violence” and “racial prejudice”. En scen som tydligen anses uppröra de stackars curlade studenterna är när pojken Oliver får smaka på soppsleven på barnhemmet när han frågar om påfyllning. När jag läste en barnvariant av boken för min pojke, då betydligt yngre än studenterna, konstaterade vi enkelt om matutskänken ”vilken taskmört”, och så kunde vi obekymrade läsa vidare.

Klimatet börjar närma sig det i Ray Bradburys roman Fahrenheit 451 där brandkåren rycker ut för att inte släcka bränder utan för att sätta igång bränder – om den hittar böcker, vilket är förbjudet i bokens dystopiska universum. Papper börjar brinna vid temperaturen 451 grader Fahrenheit, cirka 230 grader Celsius. Faktum är att PK-censuren har drabbat den boken, ironiskt nog, flera gånger. År 1967 gavs en censurerad utgåva för gymnasister ut där ord som ”hell”, ”damn”, och ”abortion” ändrades liksom hela episoder. Censurlusta kommer förstås inte bara från vänstertokar, utan en kristen mamma krävde 2006 att boken skulle bannlysas på barnets skola i Texas eftersom det bränns biblar i boken. Tydligen hade inte Texasmodern förstått någonting.

Men dagens professorer är inte en IQ-grad smartare än en vanlig dam från Texas. En engelsk professor vid ett tyskt universitet anser tveklöst att man måste skydda studenterna från chocker. Tänk om det förekommer incest i en bok. Det är just den sortens professorer som har skapat alla triggervarningar. De har till och med ordnat med triggervarningar som standard inom den engelska akademiska världen. Så här heter det på ett par ställen: ”it is part of our responsibility to support the mental health and well-being of our students” och ”They exist to educate and inform students in advance around potentially sensitive topics which could cause them anxiety or distress, perhaps as a consequence of past experience.” Så farliga är Oliver Twist, Stolthet och fördom, Jane Eyre och hela raddan av klassiker. Och jag som trodde att engelska professorer var intelligenta.

Varning för 1984

Ett ironiskt exempel är romanen 1984. Vid Universitetet i Northampton studerar några stackare en ”modul”, någon sorts kurs eller samling kurser, vid namn ”Identity Under Construction”. Där varnas deltagarna för de verk som studeras, nämligen för att de ”addresses challenging issues related to violence, gender, sexuality, class, race, abuses, sexual abuse, political ideas and offensive language”. George Orwells roman 1984 ingår i kursen. Att boken handlar om att förtrycka och förbjuda tankar och känslor, det har professorerna i sin förbudsiver (maskerat som skyddsiver) glömt. Precis som Texasmorsan ville förbjuda Fahrenheit 451 för att det bränns biblar fastän romanen gestaltar en kritik mot att bränna biblar.

Lite äldre romaner som Oliver Twist samt Stolthet och fördom har varnats för ungefär samma sak. Bortsett från det historiskt bisarra i att ifrågasätta forna tiders klasskillnader och attityder – starkt överdrivna av PK-eliten – så är det farligt om inte studenter inser att det har funnits och alltid kommer att finnas klara skillnader när det gäller människors förmögenheter och klassvanor. Eller för den delen hållningar till det andra könet! Eller förmågor, utseende, raser, ja allt! Ännu farligare är det förstås att de unga ständigt varnas för att människor kan vara på ett eller annat sätt samt skildras på olika sätt. Bör alla romaner skildra hundraprocentiga LBTQ-aktivister i ett superdupersocialistiskt samhälle där alla curlas från vagga till grav samt bär blöja och hjälm? Slipper sådana böcker triggervarningar? Kan det finnas en sådan bok?

Tror PK-eliten verkligen att studenter inte klarar av att läsa en gammal bok när de studerar litteraturhistoria? Eller vill de bara dra livskraften ur de unga medelst sina löjliga förmaningar, varningar och töntiga pekpinnar? I 1984 är ett av målen för härskarna i terrorstaten Oceanien att just suga ut viljekraft ur medborgarna – framför allt om de är storebrorsamhället på spåren, om de börjar avslöja hur allt fungerar, om de vägrar ställa upp på statens onda bud eller om de blott söker lite lusta och distans från Storebror. Nej, du ska förmanas och du ska följa förmaningarna. Du ska lyda. Tjugofyra timmar om dygnet! Annars ska du brytas ned. BIG BROTHER IS WATCHING YOU. Vad som händer om man inte lyder får den stackars huvupersonen erfara i bokens andra del.

Universiteten vill bryta ned studenterna

Frågan var retorisk. Det är alldeles uppenbart att professorer och andra inom PK-ligan vill dränera ungdomen på livskraft. Allt under skydd om att de – i det här fallet – skyddar studenterna från trauman. Litteraturprofessorerna kunde ha glömt vad konst, liksom allehanda upplevelser i livet, går ut på. Att drabba en! Att skaka om en! Att få en berörd, rent av med viss känsla av obehag! Till exempel när man blir förälskad eller får barn eller är på begravning. Eller bara blir jävligt förbannad på PK-förmanare!

Livet och konsten bjuder på starka levnadsöden, spänning, stora visioner, maktkamp, gråt, skratt, estetiskt finlir, förnedrande tillfällen och så vidare. De engelska litteraturprofessorerna har inte glömt att det är vad livet och konsten bjuder människan på. Deras avsikt är att på förhand förstöra studenternas läsupplevelser och drabbningar, ja chocker ibland. Den bästa konsten får magen att börja röra på sig. Det ska studenterna inte få känna. Universitetspersonalen är nämligen Storebror. De vill förstöra läsupplevelser för sina studenter. De vill styra läsupplevelsen så att man tänker på gender och klasser när man läser Harry Potter. De vill förstöra ungdomarnas livsglädje. Och de vill dränera ungdomen, ja alla människor, på livskraft. Precis som Storebror vill. Eller som monsterskurkarna i filmen och teveserien The dark crystal.

Ty den viljan ligger djupast inne i den politiska korrektheten.

Om du är ung och läser det här samt kanske ligger vid ett universitet, säg för guds skull ifrån när sådan ondska kommer på tal.