Moralisk kollaps i väst med Holocaust som rättesnöre

Nästan varje dag i Västerlandet bjuder på händelser som tyder på moralisk stagnation. Ett av de stora problemen härvidlag är att moraliska måttstockar och utgångspunkter är felaktiga.

Vårt första exempel visar fullgott vad det rör sig om. Pratmakerskan Whoopi Goldberg blev i förra veckan avstängd från sin dagliga medverkan i ett program på tevekanalen ABC. Eftersom hon likt så många andra är uppslukad av vänsteragendan gottar sig många åt det. Men vad var det hon sade som är så fruktansvärt att en av dagens amerikanska vänsterikoner blir avstängd i ett propagandamedium? 

”Let’s be truthful about it because the Holocaust isn’t about race,“ och efter en stunds bollande ”No, it’s not about race. It’s not about race. It’s about man’s inhumanity to man. That’s what it’s about.”

Förintelsen är gränsen ingen får passera

ABCs redaktörer blev så förskräckta att de såg sig tvungna att genast stänga av henne från programmet och kanalen ett par veckor. Skälet är hänsyn till judiska kollegor och tittare som lidit av Goldbergs ”hänsynslösa” replikskifte. Goldberg må vara hur svart, kvinna, vänster och överviktig som helst. Hon gick över en gräns, en förbjuden gräns.

Men innan man gör sig lustig över all syntax error i vänstermaskineriet, låt oss titta på vad Whoopi försöker säga. Egentligen är det en helt vanlig moralfilosofisk operation, nämligen en universalisering av en moralisk föreställning. Vi måste se Holocaust inte utifrån raser utan utifrån människors agerande mot varandra – människors omänsklighet gentemot andra människor, inte t.ex. tyskar mot judar. Så måste väl Goldbergs resonemang förstås. Det är en liknande operation som feminister i Sverige gör när de säger att det inte handlar om invandrares våld mot svenska kvinnor utan mäns våld mot kvinnor över huvud taget.

Det är bara det att Goldbergs är en intressant nyansering av det allmänna tyckandet medan feministernas påstående innebär ett försvar för den allmänna meningen. Holocaust har blivit ett moraliskt rättesnöre i vår tid. Men om vi nyanserar den bilden och hellre talar om människors med- och motmänsklighet, är inte det intressantare? Det är vad Whoopi Goldberg vill säga. Eftersom judar profiterar på att det handlar om judar är en nyansering av holocaustkomplexet viktig att göra, annars riskerar Holocaust som moraliskt rättesnöre att bli korrupt. Dessutom, i stället för att hetsa och polarisera raser mot varandra, låt oss se det utifrån den allmänmänskliga sidan. Så resonerar Whoopi. Resonemanget må leda oss vilse på grund av universaliseringen, men ställningstagandet är viktigt att göra eftersom det nyanserar en skev eller förstockad eller falsk uppfattning.

När svenska feminister universaliserar våld mot kvinnor till att vara ett allmänt mansproblem i stället för ett invandrarproblem gör de tvärtom. I stället för att nyansera problemet vill de skyla det och skapa ett pseudoproblem. Visst har vita män förbrutit sig mot vita kvinnor i alla tider, precis som faktiskt många vita kvinnor har trakasserat och misshandlat sina vita män. Men nu har vi de facto sett en markant ökning av våld mot ljushyade kvinnor i takt med ökad invandring. Men feminister vill ta ställning för invandring samt hetsa kvinnor och män mot varandra – de profiterar ju på det – och därför lägger de en allmän skuldbild på ”mannen”. Fast snarare än en nyansering av problematiken innebär det att man döljer den; man lägger locket på eftersom det skulle betyda att invandring är ett stort problem. Men viktigare, men lägger sig i fas med den etablerade hållningen i stället för att problematisera den. Därmed kommer man ingen vart i den moraliska analysen. Just den sortens utmaning gjorde Goldbergs infall ganska intressant.

Man kan tycka att Whoopi Goldberg är en idiotisk vänsterpladdrare som mest vill synas i teve. Hennes stackars stukade ego – jo hon har uttalat sig så patetiskt efter reprimanden – visar på det. Men hon försökte ändå säga något intressant. Och framför allt, hennes uttalande avslöjade att hela grundproblematiken om Holocaust som ett moraliskt rättesnöre är korrupt liksom att hela den sfär där moralfrågor tas upp är skev. Den lider av sitt syntax error eftersom den fel från början.

Det kinesiska exemplet

Ett annat fall lånar vi från Kina. Ett reportage i en alternativkanal visade hur deras system med social credit fungerar. Sådant finns i alla samhällen. Allt annat än att vi rättar oss efter allmänhetens påpekanden om när vi gör något bra eller dåligt vore omöjligt. Problemet är bara att våra egna politiker suktar efter ett sådant system för våra länder samtidigt som det finns så många obehagliga element i det kinesiska systemet i fråga.

Där är det partitoppen som fullständigt lägger agendan. Dels är det perverst med sådan politisk styrning. Alla socialistiska försök har visat på det ohållbara därvid. Sveriges vårdbyråkrati skvallrar om hur värdelös sådan politisk styrning är. Dessutom urartar det fort, vare sig det rör sig om kommunistisk terror, religiös inkvisition eller något annat. Dels måste moralisk kraft också komma inifrån, från en egen moralisk hållning. Det vinner när man blir vuxen. När staten försöker tvinga alla till särskilda moraliska handlingar, då uppstår snabbt korruption, dubbelmoral, förtryck, rädsla, osäkerhet med mera – eftersom moraliska handlingar inte kommer utifrån ens inre kraft utan utifrån yttre stimulans.

När våra makthavare i Sverige och EU sneglar på det kinesiska övervakningssystemet betyder det att något är djupt ruttet. Dels måste man anta att moralisk hållning i allmänhet har urholkats, dels måste man förstå att statsmakten vill ersätta moralisk hållning utifrån inre kraft med något maskinellt. Värre kan det inte bli.

Inte ett dugg bättre i Sverige

Ett tredje exempel hämtar vi från vårt eget land. Det är allmänt bekant att politiker och journalister hellre än att styra och analysera åsikter och händelser hellre vill uppfostra. Det är den tendens man har sett de senaste tjugo åren. Nästan allting i media, såväl alternativ som unken media, handlar om att tycka ”rätt”. Visst finns det sådana behov, men det är farligt när allt ska handla om tyckande och ta ”rätt” parti. I stället för att vara i harmoni och bara veta att man gör rätt krävs det ständig bekräftelse på att motståndaren gör fel och att en själv är på den rätta sidan. Det säger sig själv att människor är ängsliga och oharmoniska under sådana omständigheter. Ett exempel är Expos krav på att regeringen ska stoppa konspirationsteorier. Människor ska enligt Daniel Poohl och co inte äga förmåga att själva ta reda på något och skapa sig en uppfattning. De ska i stället uppfostras och tvingas.

Sådant sätter i sin tur press på politiker att göra idiotiska utspel. Det senaste i raden är KDs fullständigt löjeväckande utspel om att de mest av allt är antinazister och att det är grunden till att partiet skapades en gång. Givetvis förstår man positioneringen inför valet. Men moraliskt sett visar det att KD inte har någon inre moralisk kraft utan måste sätta nationalsocialismen och Holocaust som enda rättesnöre för sin politik.

I en dum tid kan man förstå att folk använder nazisterna och holocaustberättelsen som en viktig grund i sitt tyckande. Människor behöver trots allt berättelser för att bygga upp tankar, tyckande och hållningar. Och den vedertagna berättelsen om nazisterna och kriget är rätt kraftig. Problemet är bara att det blott handlar om bekräftelse av den vedertagna, etablerade hållningen, varmed man riskerar att bli moraliskt slapp. Nyanseringar och problematiseringar lyser med sin frånvaro. KDs utspel visar tydligt på det.

Tacka vet jag Whoopi Goldberg.