Bondedöden är planerad

Den världsordning som politikerna tillsammans och i samråd med överstatliga projekt som World Economic Forum med flera har flera obehagliga inslag; detta med att ”du inte kommer äga något och vara lycklig” är bara ett. För individen såväl för nationen; städer och landsbygd och så vidare väntar en dyster framtid (för alla utom de självidentifierade eliterna så klart, precis som i varje samhälle där kommunism av något de slag varit förhärskande).

Alla beroende av spindeln i nätet

Ett resultat av den politik som bedrivs ser vi effekterna av i detta nu: Det är bondedöden som åsyftas. Lantbruk efter lantbruk läggs ned medan damerna och herrarna i riksdag och regering gör vad de kan för att snabba på dödsdansen. Och nej, det är inget enskilt block som är skyldigt – alla, från höger till vänster, har sin skuld. Som vanligt vill de två politiska sidor som presenteras för oss ungefär samma sak, men av olika skäl. I Sveriges riksdag finns liberaler som är mer eller mindre vänster; samt ett regelrätt vänsterparti. Ja, Kristdemokraterna är vänsterliberala om än inte alls lika mycket vänster i alla frågor som Vänsterpartiet är. Och så fortsätter det.

Inget av partierna har något egentligt intresse av att Sverige ska vara svenskt, starkt, självständigt och resa sig i egen majestät. Däremot vill var och ett av riksdagspartierna att Sverige ska böja sig inför främmande intressen. Vissa vill att vi ska ge bort ännu mer av vår frihet till internationella organisationer likt FN, EU eller WHO. Andra vurmar för att jordens alla färgade skaror ska få fri lejd in i landet. Somliga vill än mer vindlägga sig om att fortsätta slaveriet under internationella bankhus eller böja rygg för diverse mäktiga etniska lobbygrupper som kräver än det enda, än det andra av oss. Flera av partierna vill gärna alla dessa saker.

Åttaklövern är därmed överens om att Sverige och svenskarna ska vara livegna och inte på något sätt kunna hävda sig själva och sin frihet i denna värld vi lever i.

Självförsörjningsgrad lika med noll

I Jordbruksaktuellt (19 nov. 2021) skriver Sara Adlers som är ekonomagronomstudent följande:

”Enligt mätningar från Lantbrukarnas Riksförbund är varannan tugga i Sverige importerad /… / Skulle det bli krig, gud förbjude, och landgränsen stängs är vi endast självförsörjande på spannmål, socker och morötter.”

Hon fortsätter:

”Fast egentligen är också det en glädjekalkyl, eftersom vi är beroende av bland annat bränsle, energi och växtskyddsmedel från andra länder. Vi kan alltså inte ens producera spannmål, socker och morötter om vi inte har tillgång till just bränsle, energi och växtskyddsmedel. Det innebär med andra ord att Sveriges självförsörjningsgrad i dagsläget är lika med noll.”

Sedan Adlers inlägg i debatten har el och drivmedel ökat ännu mer i pris, vilket fortsatt slår stenhårt mot bland annat jordbruk av olika de slag. Så inte förvånas vi då när vi läser följande i Lantbrukets Affärstidning (den 9 feb. 2022) under rubriken ”Avvecklingsvåg bland mjölkbönder i Västerbotten”:

”Tolv mjölkbönder i Västerbotten lägger ner sin verksamhet. De höga priserna på insatsvaror har fått dem att slutligen avveckla produktionen.
– Regeringen måste göra något här och nu, annars har vi inget jordbruk kvar.”

Så säger Lotta Folkesson som är ordförande i LRF Västerbotten.

Inte nog med att vi inte har någon som helst självförsörjningsgrad, bondedöden bara fortsätter. Vi läser vidare varför:

”De faller som dominobrickor nu, mjölkbönderna i norr. När priset på foder, mineralgödsel, plast, drivmedel och energi stiger blir det ohållbart för många att fortsätta.”

Och det gäller så klart inte bara mjölkbönder och lantbruk i norr. Det drabbar hela Sverige. Precis som det är tänkt.

Inte inkompetenta, fientliga

Ingen vid sina sunda vätskor vill tro att de personer som är ”valda” att styra staten och därmed ha högsta ansvaret för vårt väl och ve vill oss illa. Det är lite som att komma till insikt med att den människa man lever med vill det – inte bara att ”det blir så” utan att vederbörande faktiskt medvetet handlar på ett sätt som skadar en. Ingen vill heller tro att en far eller mor medvetet begår övergrepp mot sina barn. Men sådan ondska existerar. Ibland är den också kollektiv.

När det kommer till de som styr vårt land måste vi inse att de vill oss illa, eller i vart fall inte bryr sig om ifall deras beslut skadar oss som individer, som folkkollektiv och nationen som sådan. Att stoppa huvudet i sanden eller förneka det uppenbara hjälper inte. Tyvärr är det så de flesta reagerar och det kommer de fortsätta med. Hellre spelar de med i spelet än erkänner det de inom sig vet. Att erkänna det betyder nämligen att de måste ta ansvar.

Och så går dödsdansen vidare.

För den som erkänner detta tillstånd inför sig själv öppnas dock många nya möjligheter. När du inser att systemet de facto är fientligt inställt så kan du också börja agera på ett sätt som är anpassat till den verkligheten. Du kan se vartåt det barkar hän och förbereda dig på det; du kan prioritera hur du ska använda dina ekonomiska resurser på bästa sätt och du kan enklare hjälpa dina nära och kära på olika sätt. Kunskap är makt, speciellt kunskapen om vilka som vill dig väl och hur.

De kriser som vi lever mitt upp i nu kommer inte försvinna. De kommer fördjupas, mildras, fördjupas ännu mer och mildras en aning. Allt i omgångar. Det kommer fortsätta att bli sämre innan saker och ting sker så att det finns en chans att göra om och göra rätt. Räfste- och rättarting kommer förr eller senare. Vår uppgift är att se till så att våra efterkommande som får möjligheten att genomför dem har de bästa förutsättningarna för att lyckas.