Kommer ”vi” sluta vara naiva nu?

Att tjänstemannaansvaret avskaffades och att det därtill i princip inte finns något eget ansvar för vare sig ministrar eller andra av liknande dignitet i Sverige har satt sina spår. Alla beslut – hur samhället än kommer drabbas av dem – hastas igenom och sedan får det gå lite hur det vill. För vad spelar det för roll när det havererar? Ingen alls för arkitekterna.

Makthavarna skyller ifrån sig

Snart är det nytt rekord i skjutningar, men allt lunkar på. Inte ens när en polisman sköts på öppen gata darrade manschetterna på de ansvariga. Hoppsan, den ryska björnen gick ur idet och försvaret är eftersatt å det grövsta. Va? Har vi rapat antisvensk propaganda i årtionden och nu är svenskens försvarsvilja i botten? För att inte tala om folkutbytet. Eller kriserna vi lever i; vårdkris, skolkris, energikris, ja i princip allt som man kan lägga kris bakom kan man göra och det stämmer.

Som sagt, arkitekterna klaras sig bra när haveriet är ett faktum. Till och med kan de oftast fortsätta arbetet med bibehållet stöd och sällan behöver de över huvud taget erkänna något eget ansvar. Fyra små enkla ord så är allt glömt och förlåtet: ”Vi har varit naiva”.

När orden sägs är det många som blir förbannade och ger uttryck för det på det stora torget som kallas sociala medier. Jag har också gjort det många gånger. Man blir ju arg när man hör det sägas för jag har minsann inte varit naiv. Samma gäller många med mig. Vi har ropat ut från hustaken att det kommer gå som det sedan gick. Naiva? Icke.

Förstå då hur arg jag blir när jag måste erkänna att de har rätt, alla som säger det. ”Vi” har varit naiva.

Vi har varit naiva och det är bra

”Vi” i sammanhanget är majoriteten av svenskarna och de flesta av oss har varit naiva. Och på sätt och vis talar det till vår fördel. Svensken är ett juste folk. Vi är godtrogna, enfaldiga och lättlurade; okonstlade och okomplicerade. Vi går inte runt och misstror alla, vi väljer att lita på folk, både på politiker som vi tror vill oss väl, journalister som vi tror är opartiska och främlingar som säger sig fly från en säker död. Det finns en orsak till att man kallar naiva för ”blåögda”. Det är nämligen en del av vårt kynne, det är sådana vi är, som folk.

Det är ett trevligt drag. Vi ska omfamna denna aspekt av oss, inte förakta och göra oss av med den. Vi ska inte vara som andra folk kanske är, som är cyniska, misstror, luras och utnyttjar. Nej, låt oss vara ”blåögda”. Men låt oss också vara medvetna om det.

Naiviteten på väg att balanseras

Denna naivitet måste balanseras. den får inte lämnas otyglad. Vår barnslighet behöver en sträng far och en kärleksfull mor som ser till så att vi inte ställer till det för mycket. Därför har vi i Sverige alltid haft en ledar- och ansvarsprincip. Vi har gärna låtit hövdingar av olika de slag styra, så länge de betalar priset för sina eventuella misslyckanden. Och vi har varit tåliga, knotat en hel del men hållit oss ifrån uppror så länge det varit möjligt.

Vi kan ta mycket men till sist tar det stopp. Då ger vår naivitet vika och fram träder något annat, något vildsint och brutalt. Det har också historien visat. Det går att undvika, om de ansvariga tar lite ansvar och gör om och gör rätt.

”Vi” har varit naiva och tacka Gud för det. Vi är blåögda och ska fortsätta vara det. Det håller dock på att gå över för den här gången, det är jag rätt säker på. Eller ”gå över” är fel; balanseras snarare.

Tecknen tyder på det och – om sanningen ska fram – vi har inga andra alternativ.