Håll ut: Principfast nationalism vinner i längden

Expressenmurveln David Baas, känd för att gå hem och störa Sverigevänner och sedan sura när någon går hem till honom för att kräva svar, har skrivit en bok. Segra eller dö blir ytterligare en i floran av böcker som ska berätta om den svenska nationalismen och jag tänker inte orda mer om den. Men jag såg Baas på SVT Morgon, då han fick draghjälp att sälja av public service och somligt han sa gjorde mig lite glad. Nu behöver jag inte moralhöjning av en sådan som honom, men ändå, när något man vet bekräftas från utomstående (som inte sympatiserar) så är det ett plus i kanten.

Få trodde på oss, tji fick de

Under de senaste 40 åren har den svenska nationalistiska rörelsen sakta men säkert strävat framåt och är i dag representerade av ett parti som ligger väldigt nära ett deltagande i en regering. Detta menar David Baas och partiet han åsyftar är Sverigedemokraterna. Han väljer nämligen att se den ”nationalistiska rörelsen” som mycket vid, och det gör han rätt i. SD vilar på vit makt-musiken, vikingarocken och alltifrån utomparlamentariska nynazister, skinnskallar och ändlösa småprojekt med utgångspunkten att Sverige är svenskarnas land.

Ovanstående uppräknade kanske känner att ”vi är inte ni” vad gäller SD, men likväl tillhör alla samma nationella rörelse. Det är som med släkten, man väljer inte sina galna faster eller halvt alkoholiserade kusin. Är man smart låter man dem heller inte definiera en själv utan tar kontrollen över det. SD gör i den frågan vad de kan, och inte heller de vill nog kännas vid så många i den tjocka släkten.

Växelverkan pågår dock och på samma sätt som SD till stor del har oss ”oanständiga” nationella att tacka har vi dem. Vägröjarna slog sig fram, SD gled bakom och nu är det på sätt och vis SD som i en vidare (metapolitisk) mening faktiskt röjer väg för oss. Alla som vaknade upp dagen efter valet 2010 och fortsatte sitt lågintensiva nationalistiska predikande kände hur något hänt i samhället. Det var betydligt enklare att nå ut och nå fram till kollegor och vänner, för nu var ju nationalismen i någon mån i finrummet.

Att så skulle ske var det ”få som trodde” för 40 år sedan. Orden är David Baas i SVT studion. Han har rätt. 1991-1992 när jag själv hamnade i delo med min klassföreståndare så sa han att ”sådana som ni kommer aldrig komma någon vart”. Tji fick han!

Somliga tvekade – aldrig jag

Jag vet inte varför jag aldrig misströstat såpass att jag uttryckt något i stil med att ”vi kommer förlora”. Tanken har väl aldrig förefallit mig. Jag menar, vi har ju rätt och förr eller senare segrar det som är rätt och riktigt. Jag tror på att kärlek besegrar hat; godhet det onda och jag vet att ljuset alltid bryter igenom mörkret. Så, jag har alltid varit övertygad om att den nationella saken kommer att segra, medan våra illasinnade motståndares oheliga dumheter döden kommer dö.

Jag har inte heller varit ensam med denna övertygelse. Det finns en tapper skara svenska nationalister som aldrig givit upp. Framgången Baas pratar om beror på dem, på oss. Det är därför vi måste vara stenhårda mot dysterkvistarna och varje viskning av defaitism. Sådant gör att vi ruttnar inifrån och det finns ingen bot när den väl fått fäste. Hade vi givit efter på 90-talat, på 00-talet eller 10-talet så hade framgångarna uteblivit nu på 20-talet.

Låt mig snabbt vända mig till er som under de senaste åren vaknat upp ur lögnerna som politiker och media spridit. Det går bra för oss, för den nationella oppositionen. Ja visst, situationen i riket är allvarlig och på alla fronter är det tunnsått vid våra positioner. Men likväl är det hundrafalt bättre än 1990 eller 2010. Så är det så sluta häng läpp. Och gör det definitivt inte framför oss som burit denna nationalistiska strävan på våra axlar i årtionden.

Ihärdighet och principfasthet

David Baas har vidare kommit fram till något som jag varit övertygad om sedan jag var nationalistisk gröngöling: Håll dig till principerna. Han konstaterar att nationalisterna alltid gjort det. Och det är sant. Alldeles oavsett hur samtiden sett på våra principer så har vi hållit oss till dem. Vi har varit politiskt rigorösa varför det inte råder någon oro över att vi helt plötsligt ska ändra oss, så som de gamla partierna gör.

(SD har frångått detta nu, tyvärr. De visar definitivt samma tendenser som vi sett från riksdagspartierna och blir allt mer svajiga. Men de har mycket goodwill så effekterna kommer inte synas på en gång. Men ju mer lika ”alla andra” partier SD blir, desto mer kommer de behandlas som ”alla andra” av folket.)

De nationalistiska principerna är ena sidan av vårt framgångsmynt. Den andra är vår ihärdighet. Mansåldrar har tillbringats av nationella aktivister med att dela ut flygblad, producera, kopiera, kuvertera och frankera tidskrifter och magasin, debattera, demonstrera, argumentera och så vidare. Vi har aldrig givit upp, aldrig backat eller bett om ursäkt för de grundläggande principerna om att Sverige är svenskarnas land. Trägen vinner, det vet vi alla

Och där har vi det. Således fortsätter vi att vara ihärdiga och principfasta. Det är vägen framåt och framåt är den enda väg vi kan acceptera att vandra.