Jag är beredd att förlåta dig som röstat på sjuklövern

Känslan av ett tidigare så stolt land i stadigt förfall har varit med mig så länge jag kan minnas, men på sistone är det som att någon tryckt på gaspedalen ordentligt.

De senaste månadernas kaos med timslånga köer på flygplatser, halvårslånga väntetider för att kunna få nya passhandlingar och en inflation som skjuter i höjden är alla saker man bara gått och väntat på, men som ändå är obehagliga när de dyker upp.

”Vad var det jag sa” hjälper inte

Det är lätt att luta sig tillbaka och säga ”vad var det jag sa”, men det är inte alltid så kul att ha rätt. Jag har sedan förra årtusendet, när jag i tonåren började intressera mig för politik, förstått varthän det barkar med massinvandring och mångkultur. Jag har, bokstavligen, skrikit det från hustak, stått på barrikaderna och spridit information om det till miljontals svenskar.

Nu är det många som yrvaket börjar fundera kring om inte något ändå är fel.

Men jag känner ingen skadeglädje, för det är inte bara de naiva, blinda och självgoda sjuklöverväljarna som drabbas. Jag drabbas, mina barn drabbas, mina vänner drabbas.

Är du också beredd?

Är du en av de som fortfarande inte valt att göra vad du kan för en svensk framtid? Jag är beredd att förlåta. Det finns vägar framåt och ut ur det här, men bara om du är beredd att ge upp din prestige och dina privilegier. Bara om du är beredd att offra något på riktigt; bara om du är beredd att göra mer än att bara gnälla.

Det kommer bli tuffare, men vi behöver inte vara rädda. Vi har varandra, vi har våra egna strukturer, nätverk och sociala skyddsnät. Steg för steg gör vi oss oberoende av den sammanfallande staten.

Men vi kommer klara det, det är jag övertygad om. Och vi kommer komma ut på andra sidan som ett ännu starkare folk, redo att ännu en gång ta vår plats som Skapelsens krona.