Kvinnan hade basebollträ i bilen – då slog polisen till

Det var författaren och kolumnisten Sam Francis som myntade begreppet anarkotyranni, det skedde 1992. 2011 förklarade tidskriften National Review begreppet så här: ”’anarkotyranni’ beskriver ett dysfunktionellt tillstånd där staten är anarkiskt hopplös på att hantera större frågor men skoningslöst tyrannisk i upprätthållandet av små frågor.”

Polisiär feghet och kraftlöshet

I vardagen ser vi detta praktiseras av polisen då de undviker att agera mot brottslingar om de på förhand vet att det kommer bli ”jobbigt”. Ett gäng utlänningar som är aggressiva och konfliktsökande kanske behandlas med försök till deeskalering, medan samma poliser skulle använt våld om det var svenska fridstörare. De vet nämligen att ickesvenskarna kommer vara långt mycket jobbigare att ta itu med.

Denna mentaliteten är en avgörande orsak till att somliga områden i Sverige numera förvandlats till platser där svensk lag inte längre gäller och där polisen bara kan agera om de går in med stor övermakt. Polisens undfallenhet mot ickesvenskar har gjort att dessa inte har någon som helst respekt för vare sig poliskåren eller enskilda polismän.

Frustrationen verkar tagas ut på svenskar

Är du aktivt tung kriminell i valfri förort så är du ett offer enligt svensk rättsmentalitet. Kör du A-traktor däremot, då är du en ligist som ska tryckas ned. Är du en svensk tant som fredligt protesterar mot inskränkningar av våra grundläggande fri- och rättigheter? Då kommer stadiga poliser plocka bort dig, är du däremot hotfull men politiskt korrekt, så kan det hända att polisen istället deltar i demonstrationen, och böjer knä inför dig.

För den som varit en del av den nationella oppositionen och deltagit på demonstrationer eller torgmöten har det tidvis varit smärtsamt uppenbart att det finns ”en lag för dem och en annan lag för oss”. Jag talar för många när jag konstaterar att man snart vande sig vid tanken på att vara polisens slagpåsar. Ibland gavs det igen, men oftast var det bara att bita ihop och göra sin plikt oavsett.

Resultatet blir dock det samma varje gång: Misstro mot polisen och hat mot systemet. Och det sitter i när det väl satt sig. Några arga nationella aktivister kanske inte är något systemet oroar sig för, men i takt med att anarkotyranniet breder ut sig så urholkas svenskens generella tilltro till systemet.

Exemplet Värnamo bara ett av många

”I april stoppades en kvinna av polisen i Värnamo när hon körde sin bil. En av poliserna fann ett basebollträ i kvinnans bil och den andra polisen på platsen frågade varför kvinnan hade det i sin bil. Kvinnan ska enligt polisen ha svarat att hon hade basebollträet för att kunna försvara sig. Polismannen uppfattade inte att kvinnans svar var skämtsamt utan allvarligt menat.”

Så berättar Värnamo Nyheter om en händelse och vidare att kvinnan nu dömts att betala 6 500 kronor för brottet. Med hänvisning till rubriken; snutarna borde skämmas. Punkt. Inte bara snutarna, åklagaren också, som valde att inte lägga ner det hela.

För det duger inte att säga att ”vi upprätthåller bara lagen” eftersom de om några vet hur samhället vi lever i ser ut. När polisen behövs finns de inte där. Vad är det då för ynkedom att slå mot en kvinna som har ett basebollträ i bilen? Men det är sådana de är, anarkotyranniets kreatur. Hellre avväpna en kvinna i orostider som dessa, än att se åt andra hållet och låta det passera. Som sagt, ynkligt!