Börjar sossarnas importerade valboskap svika?

Man bör så klart inte slå på stora trumman för minsta lilla, det är lite som pojken och vargen och inget jag har råd med utifrån en förtroendesynpunkt. En bra grund att stå på är alltid bäst och i det långa loppet brukar det uppskattas. Med det sagt, följande är spekulativt, för att underdriva.

Saida Hussein Moge är en S-profil från Biskopsgården i Göteborg. Fritidspolitikern som åkt ända från Somalia för att lägga näsan i blöt i Göteborgs politiska soppa meddelar nu att hon lämnar partiet. Moge står på plats tio till riksdagen men står inte ut med partiets positionsändringar på senare tid. Så här skriver hon på Facebook:

”Jag har tappat förtroende för partiet och partiledaren Magdalena Andersson. Dessutom fördömer jag och är emot såna uttalande som Magdalena Andersson har gjort i media angående att hon bland annat inte vill se ’Somalitown’. Ord som eldar på rasism, hat samt utanförskap och därmed bidrar till en ökad segregation istället för integration.”

Hon uppmanar väljare att inte kryssa henne, eller för den sakens skull rösta på S, eftersom de blivit ett ”mer främlingsfientligt parti”.

Bara början antagligen

Nu till mina spekulationer. Hur länge till kommer sossarnas lydiga invandrarväljare fortsätta stötta partiet? Vi ser tecken på att ickesvenskar börjar känna ett visst självförtroende att än mer ”ta saken i egna händer”. Någon kanske trodde att det skulle stanna vid muslimska kulturföreningar och moskéer. Det var dumt att tro. Självklart ser utlänningar – speciellt de som utgör en större grupp – möjligheten att få politisk makt utan att behöva gå med i de etablerade partierna. Ju fler de bli desto mer makt kan de erövra. Framförallt på lokal nivå, men framledes regionalt och till slut även på riksplanet.

Precis som slaveriet en gång i tiden visade sig vara ett monumentalt risbindande till egen rygg, tror jag sosseriet (med flera) vad det lider kommer inse hur dumt de tänkte. För dem framstod det nog som ett genidrag; låt människor komma hit och få generösa bidrag så kommer de rösta på oss, upprepa sedan. Det de inte förstod (förstår), eftersom de är anhängare av en materialistisk världsåskådning, är att människor inte bara är kuggar i ett mekaniskt maskineri.

Partierna står inte på deras sida

Det är ju uppenbart för somaliska invandrare och muslimer av olika de slag att svensk socialdemokrati över huvud taget inte står på deras sida. De står på sin sida. Inte heller Vänsterpartiet eller Moderaterna är deras allierade. Faktum är att SD står dem närmare, vilket imamen och samhällsdebattör Kashif Virk elegant klargör i en debattartikel i Expressen.

Han konstaterar att det finns många punkter hos SD som muslimer ställer sig bakom, som äldrevärden, förebyggande av aborter och annan värdekonservatism. Att han inte röstar på dem beror på SD:s ”bottenlösa hat och förakt mot islam” som ”gör det mycket svårt att kunna få till en dialog mellan deras företrädare och muslimska grupper.”

Det hela är synnerligen intressant att följa tycker jag. För visst är det så att vi svenska nationalister, värdekonservativa som vi är, har massor gemensamt med utlänningar som kommer från mer traditionella kulturer. Ibland mycket mer gemensamt än vad vi har med liberaler och socialister. Däremot har vi ju våldsamt lite gemensamt med andra delar av dessa främmande läror. Hur allt detta kommer spela ut framöver återstår att se.

Makten är lojal mot makten

Saida Hussein Moge har insett att sossarna inte är något för henne i partiet Nyans försöker andra utlänningar formera och formulera framtida maktbaser. På många platser är det fortsatt enklast för drivna ickesvenskar att gå med i något av partierna, men detta blir allt mindre attraktivt då dessa partier tvingas positionera sig annorlunda mot hur de stod för bara något år sedan.

Många utlänningar börjar inse att sossarna inte är deras parti och att Magdalena Andersson aldrig brytt sig om dem heller, bara så länge det fanns något att tjäna på det. Nu vänder vinden och maktpartiet med den. Många fler än Saida Hussein Moge kommer känna att de inte passar in i de etablerade partierna och söka sig till andra strukturer och organisationer.

Moge och partiet Nyans är bara början.