Under de senaste dagarna har det har åter blivit populärt att från regimtrogen media utmåla samhällskritiker som ”landsförrädare”. Vi kunde nyligen se trotskisten och journalisten Sven Melander kalla Sverigedemokraterna för landsförrädare för att Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson publicerat en artikel i Wall street journal där de ger stöd till Donald Trumps uppmärksammande av Sverige. I TV4:s program Agenda lade migrationsminister Morgan Karlsson (S) fram liknande argument:
”Det verkar som att Mattias Karlsson skäms över Sverige”.
Jag är intresserad av svensk och nordisk historia och har sett anklagelserna om landsförräderi förut. Under 1930- och 1940-talen försökte vänstern ofta anklaga exempelvis Svensk Socialistisk Samling (SSS) för att vara landsförrädare för att de delvis hämtade inspiration och idéer från de tyska nationalsocialisterna. De beskylldes för att springa Tysklands ärenden, då inte minst av människor som bevisligen sprang Sovjetunionens ärenden.
Idag har namnet Vidkun Quisling blivit synonymt med landsförräderi. Vad gjorde han? Quisling hade fräckheten att ge norrmännen ett norskt inflytande i Norge när Norge ockuperades av Tyskland. Den norska regeringen och kungahuset lade ner vapnen och lämnade Norge illa kvickt när Tyskland invaderade Norge av geopolitiska skäl den 9 april 1940. Kvar blev den tidigare bondepartisten och försvarsministern Quisling från det lilla partiet Nasjonal Samling som så snart de styrande norrmännen börjat lämna landet försökte ta makten. Han misslyckades och Tyskland tillsatte istället ett administrationsråd. Norges nya ledare blev tysken Josef Terboven. Vidkun Quisling gav sig dock inte. Han ville inte låta Tyskland styra utan kämpade genom diplomati och lyckades bli Norges ministerpresident. Quisling gav norrmännen inflytande i Norge trots att de ockuperats. För detta avrättades han efter kriget.
Man skulle kunna peka ut många människor i Norden som landsförrädare under andra världskriget. Vi har den norska liksom den danska regeringen som genast lade ner vapnen och lämnade sina länder när de ockuperades. Vi har kommunister i alla länderna, exempelvis Finlands kommunistiska parti, som på olika sätt stödde Sovjetunionens aggressiva krigföring. Vi har spioner som sålde information till andra länder. Vi har politiker som fram till andra världskriget rustade ner sina länder. Det är orättvist att placera Quisling i den gruppen.
Åter till Sverige. Vi har ett styrande parti som kämpade både för att få svenskarna att avsäga sig sitt nationella oberoende genom att rösta ja till EU och ville förmå oss att rösta ja till att ersätta vår valuta med euron. Vi har politiker som arbetar för att vi ska ansluta oss till Nato och därmed riskera att dra in Sverige i väpnade konflikter. Och så har vi massinvandringen som pågått oavsett om socialdemokrater eller moderater styrt landet.
Det är just kring invandringen som debatten nu börjat urarta så pass att regimtrogna börjat skrika om ”landsförräderi” när resultaten av deras politik uppmärksammas.
Sverige har fått blickarna på sig från hela världen. Donald Trump uppmärksammade Sverige i ett tal och blev genast ifrågasatt. Exempelvis tappade Aftonbladets Anders Lindberg greppet helt i SVT:s Opinion live där han påstod att Trump talat om ett stort terrordåd i Sverige, något som inte är sant.
Åkessons och Karlssons artikel i Wall Street Journal gick ut på att nyansera bilden av svensk politik. De pekade på att Sverige tagit emot 275 000 asylsökande under perioden 2014-2016; att islam blivit Sveriges näst största religion; att minst 300 svenska medborgare har rest för att strida för ISIS för att sedan välkomnas tillbaka med öppna armar av den socialistiska regeringen; att vi hade en misslyckad självmordsbombare i Stockholm 2010; att antisemitismen ökar i Malmö; att upplopp och gängvåld blivit vanligt och så vidare.
Morgan Johansson upprördes omedelbart av artikeln. Till Dagens Nyheter förklarade han:
– Nu har vi alltså nått till den punkten då Sverigedemokraterna medvetet skadar Sverige genom att ljuga om oss i internationell media. Det är nytt lågvattenmärke att de sprider dynga om Sverige på det här sättet.
Dyngan ifråga är alltså resultatet av Morgan Johanssons politik. Medan vi som lever i Sverige tycker att Morgan Johanssons politik är ett nytt lågvattenmärke så menar regeringen att lågvattenmärket är att berätta om den förda politiken utomlands. Han beskyller Åkesson och Karlsson för att ljuga men kan inte peka på några fel i artikeln.
Man kan undra om Johansson missat exempelvis Expogrundaren Stieg Larssons årliga bidrag till Tel Aviv Universitys Antisemitrapport där Sverige gång på gång pekades ut som ett land med enorma problem med högerextremt våld. Har han också missat att Expo skickar ut pressmeddelanden på engelska där de förstorar upp svenska inrikeshändelser? Är han omedveten om European Network Against Racism där bland andra Mångkulturellt centrum och Centrum mot rasism ingår? Nätverket finansieras bland annat av George Soros och EU och pekar mer eller mindre ut Sverige som ett rasistiskt land. Det är helt enkelt vanligt att politiskt engagerade även försöker nå ut utomlands.
Så nej, Sven Melander må anse att det är landsförräderi att oroa sig över massinvandring och kriminalitet. Som stor bidragsgivare till den trotskistiska tidningen Internationalen kan man lätt förstå att han uppskattar att otryggheten lagt sig som ett mörkt täcke över landet, men han har fel.
Skjut inte budbäraren. Det Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson skrev om i sin artikel kan nog benämnas landsförräderi, landsförrädarna är de som förstört vårt land, inte de som oroas av verkligheten.