Jag tänker se till så att mina nära och kära är trygga

Under hela mitt vuxna liv har jag med en dåres envishet arbetat för en renässans av den traditionella nationalismen och det är inget jag tänker upphöra med. Faktum är att jag bestämt mig för att bli 100 år gammal bara för att kunna fortsätta med detta i många år till. Samtidigt har jag sett hur allt för många fortsatt rösta för mer politik av den sort som lett oss dit vi är och som nu senast uttrycktes i Manchester där småtjejer och unga kvinnor föll offer för vad som verkar vara en självmordsbombare.

Det är ytterst sorgligt eftersom att det som skedde i Manchester (utan att ha all fakta förvisso) hade kunnat undvikas. Jag vet att det som hände på Drottninggatan i Stockholm hade kunnat undvikas; och julmarknaden i Berlin; och på konserten i Paris… och så vidare. Och lösningen är en traditionell nationellt sinnad politik som lever och låter leva. Lösningen är en politik som sätter det egna folket främst och som inte hjälper till att destabilisera andra suveräna nationer till förmån för en tredje nation eller jakt efter naturresurser.

Lösningen är enkel och kanske därför så svår för många att ta till sig.

Jag kommer inte, så länge jag andas, att sluta försöka nå ut till mina medmänniskor och få dem att åtminstone fundera över huruvida min väg – vår nationella väg – kanske vore ett bättre alternativ till det vi ser. Efter att världens ledares krokodiltårar är torkade kommer de nämligen bara fortsätta med mer av sin politik, en politik som drivits under årtionden och resulterat i den värld vi idag lever.

Idén som förmedlas efter varje terror- eller vansinnesdåd som direkt kan hänvisas till massinvandring, mångkultur och imperialistiska krig är att vi ”måste fortsätta leva som vanligt” och låtsas som inget. Det är våra ledares budskap till oss. ”Vi ska inte låta terroristerna vinna genom att ändra vår livsföring”. Om en vägsträcka är extra olycksdrabbad säger man inte: ”kör som vanligt, låtsas som inget”. Snarare varnar man, bygger till för ökad säkerhet och om det inte hjälper så kommer vägsträckan att stängas av helt.

När det kommer till realpolitiken gör man inte så. Trots överrepresentationen av utlänningar när det gäller sexualbrott initieras projekt efter projekt där ”ensamkommande flyktingarna” intimt skall umgås med unga tjejer, och det är bara ett av många exempel.

Låtas som inget och hoppas att inte dina nära och kära blir nästa offer!

Det är till och med så att forskare, experter och politiker menar att vi måste vänja oss vid terrorism. Att riskera att bli sprängd i bitar eller nedmejad av några ton metall är en en del av ”paketet” om man bor i en storstad, som Londons muslimske borgmästare Sadiq Khan uttryckte det.  Undrar om de föräldrar vars barn mötte döden i Manchester inatt lakoniskt skakar på axlarna och håller med Khan… det var ju trots allt en del av paketet.

Jag tänker inte låtsas som inget. Som familjefar är mitt första ansvar min familj – mina nära och kära. Barn ska få vara barn så min son kommer få vänta några år innan han blir informerad om verkligheten han lever i – ja, jag kommer skydda hans barnasinne. Men jag kommer också att skydda hans liv genom att inte låtsas som inget. Jag kommer att skydda hans liv genom att dra rätt konsekvenser av det samhälle vi lever i och det lågintensiva krig som pågår. Jag råder dig att göra det samma.

Betänk följande: även om du inte kämpar för Europa så kan du, eller dina nära och kära, dö i striden om Europa! För det är vad vi är inbegripna i, en strid om vår plats på jorden. Politikerna vill inget hellre än att du låtsas som inget, att du bara lallar vidare. Gör inte det! Att se till att dina nära och kära är trygga betyder nämligen inte bara att du skyddar dem här och nu… det betyder att du också tar ansvar för framtiden.

Lösningen är ett svenskt Sverige och ett europeiskt Europa i förlängningen. Lösningen är en nationella renässans som omfattar hela vårt samhälle. Lösningen är att den politik och de idéer som fört oss hit, där vi är idag, överges.