Sommarsolståndet och vargavintern

Idag infaller sommarsolståndet när norra Europa och Sverige har den längsta dagen och kortaste natten på hela året. För många svenskar är det stora firandet på fredag, då det vankas midsommarafton, men det kan ändå finnas en mening i att redan idag börja tänka på ljusets betydelse och dess symbolik.

Våra fyra distinkta årstider har präglat oss som folk. Det är jag helt övertygad om. Inte bara påverkar de våra sinnen (vårkänslor och höstdepression, någon?) utan de har också mejslat fram vår folkkaraktär. Behovet av att samarbeta för att överleva och att hushålla gemensamt under de långa vintrarna är något som idag tar sig uttryck i hur vi agerar och resonerar som folk. Altruismen har varit en evolutionär styrka i Norden, men är också något som lätt kan utnyttjas av främmande folk av helt annan karaktär.

Att dagarna nu kommer bli kortare när solen går ned i väst allt tidigare varje dygn, är en signal för att vi ska förbereda oss inför den hårda vintern. Det är dags att fylla bodarna med skörden, att se över de varma vinterkläderna och isoleringen av huset, så att man står redo den dag Kung Bore knackar på dörren.

Självklart har våra behov av att förbereda oss förändrats med den moderna världens intåg. Vi har stormarknader, varor från hela världen, billiga vinterkläder producerade av förgiftade barn i Asien och annat trevligt som kommer i globaliseringens spår. Vi behöver inte förbereda oss. Tror vi.

Men där har vi fel.

Sanningen är den att även om vi klarar den meteorologiska vintern och vi nu är mitt inne i den meteorologiska sommaren, så är vårt folk inne i den kanske värsta vintern i mannaminne. Och samtidigt som kölden får fönsterrutorna att knastra och elementen knappt hänger med så har våra bodar plundrats av främmande stammar, understödda av förrädare i våra egna led. Den ena grannen sitter försupen och apatisk och stirrar rakt ut, medan den andra skriker att vi får skylla oss själva då vi alltid varit så mycket bättre på att odla vår mat än de främmande stammarna.

Men själva sitter vi och förbereder oss. Vi slipar våra svärd och förbereder våra psyken. För vi vet att, den stränga vintern till trots, så kommer snart en vår. Solen kommer alltid tillbaka. Och även om vi möter den magra, dåligt klädda och decimerade, är vi redo att storma fram och jaga de främmande stammarna på flykten och bannlysa förrädarna från våra marker för evigt.

För med solen i ryggen kan vi uträtta stordåd. Då kan vi besegra även de mest otroliga odds.

När solen kommer åter så reser vi oss.