Grova övergrepp på barn och unga hyllas av etablissemanget – när är det nog?

Ibland är toket så genomgående att man inte vet vart man ska börja. Så låt mig börja från början när jag går igenom artikeln ”Allt fler mår dåligt av könet de tilldelades på BB” publicerad på Svenska dagbladets sajt. För enkelhetens skull citerar jag från artikeln och kommenterar vartefter.

”Kvinna? Man? Eller varken eller? Allt fler barn och vuxna upplever att det kön som de tilldelades vid födseln inte stämmer överens med hur de uppfattar sig själva – ett tillstånd som kallas könsdysfori.”

Man ”tilldelas” inte ett kön vid födseln! Det sitter ingen könsutdelare på BB som får de nyfödda visade genom en lucka varpå vederbörande godtyckligt sätter ett ”pojke” eller ”flicka” i dokumenten. När barnet föds tittar man mellan benen på det och där finns antingen en penis eller en vagina. Vid penis, pojk; vid vagina, flicka. Ibland händer det att barnet föds med atypiska könsorgan, vilket kallas Disorder of sex development (DSD) på läkarspråk och då justerar man detta vartefter. Läkarvetenskapen menar att 0,5 till 1 procent av alla barn har någon form av detta tillstånd.

Numera finns också ”könsdysfori” vilket helt och hållet handlar om hur en person uppfattar sin könstillhörighet. Och låt mig sticka ut hakan här. Detta är en psykisk störning, vare sig mer eller mindre och den betraktas också, mycket riktigt, som en psykiatrisk diagnos idag… men man har kommit fram till att psykoterapi inte är en verksam behandling varför man numera använder sig av ”könsbekräftande behandling”, alltså kirurgi.

I våra dagar ökar könsdysfori över hela västvärlden (av någon anledning känner inte asiater eller afrikaner av denna förvirring gällande sin manlig- eller kvinnlighet) och ska vi tro ”experterna” så vet man inte varför:

”– Någonting har hänt, men vi vet inte säkert vad. Det kan vara biologiska, psykologiska eller sociologiska orsaker som ligger bakom ökningen – eller en kombination av dessa, säger Louise Frisén, överläkare vid teamet som utreder barn och unga upp till 18 år.”

Låt mig hjälpa ”experterna” på traven. Problemet heter den moderna världen och den aldrig sinande galenskap förklädd till ”vetenskap” som kommer ur dess kloaker… kalla det feminism; kalla det genusvetenskap; kalla det hbtq eller vad ni vill. De är alla komna ur Marx, Freud, Gramsci med fleras sinnevärld där ett förenade dem: hatet mot västerlandet och de vita folken. De sådde fröna av vansinne och vi lever i skördetiden.

Orsakerna man söker är enkla att finna. Idag har det blivit trendigt och modigt att komma till slutsatsen att man egentligen inte är det man är född till. Det är mode, kort sagt. Och framförallt slår det mot unga – och tyvärr mot barn.

”Samtidigt som allt fler unga i hela västvärlden alltså söker sig till könsmottagningar, får könsneutrala pronomen allt starkare fäste i flera språk. Allt fler länder inför ett tredje könsneutralt juridiskt kön. Och nyligen gav tidskriften National Geographic ut ett specialnummer på temat ”gender-revolutionen” där bland annat 9-åriga transpersoner från hela världen intervjuades.

”– Ibland tänker jag att det här är en fantastisk utveckling. Vi kommer alla att bli befriade från könsnormerna och få vara de vi är. Det är bara det att med denna ”gender-revolution” kommer också könsbyten på barn – och det kan vi som medicinsk profession inte ta lätt på, säger Louise Frisén.”

Hon är överläkare och talar om att vi ska ”befrias från könsnormerna”. Hon borde avskedas, åtalas och låsas in. En liten brasklapp lägger hon dock in, vilket beror på att studier visar att litet drygt 20 procent av ”de förpubertala barn som uppfyller diagnoskriterier för könsdysfori håller fast vid sin önskan att genomgå könsbekräftade behandling efter puberteten”.

Resten ändrar sig alltså!

Det är ”experter” som Frisén och hennes likar som är problemet. När en 9-åring säger sig vara motsatt det kön vederbörande är född till (inte tilldelad) så skall det avfärdas, inte förstärkas. Skulle detta sedan fortsätta så får medicinen kliva in och se om det finns hormonella problem och en DSD. Finns inte sådan måste man hjälpa barnet att komma till rätta med sitt kön och vem den är – man ska I N T E förstärka vanföreställningen och ringa SVT så de kan göra ett reportage där mamma (ibland pappa) sitter och lapar i sig av att vara så vidsynta på bekostnad av deras telnings psykiska störning.

Det finns bara två vägar att gå nu. Den ena är att visa ut genusstudier, feministisk teori, hbtq-lobbyism och all annan kulturmarxistisk dynga, den andra är att det bara kommer att bli värre. Väljer samhället det sistnämnda så kommer det att sluta med sönderstrasade människor en masse och självmordssiffror som skjuter i höjden. Ge det tio eller 20 år och se hur den moderna världens (van)skapelser går under när verkligheten kommer ikapp, för det gör den.

Det som pågår idag är institutionaliserad övergrepp på barn och unga, vilka också kommer få betala priset för det. Jag fruktar framtiden.

Kanske kan vi inte hindra detta, det verkar inte som det. Det vi kan göra – ska göra – är att tala ut mot det och säga ifrån vid varje givet tillfälle. Vi får inte lämna walkover. Låt oss heller inte glömma vem och vilka det är som dirigerar detta idag, vilka som underblåser dessa övergrepp. En dag kommer vidräkningen.