Vi byggde landet – vi bygger landet

Den samling av unga män som sittstrejkar på olika platser i Stockholm har tagit sig en allt tydligare vänsterprofil. De är omgärdade av politiska aktivister som liksom de strejkande inte tycks ha något arbete att strejka ifrån och därför kan ägna hela sin fritid att sitta där och ge sken av att de strejkar från något. Naturligtvis kan de förflytta sig också. Sittstrejken hindrar dem inte från att gå och hämta ut bidrag eller hugga poliser i nacken, men när de inte gör sådant så drar de oftast runt i sin ovanligt rörliga sittstrejk.

När de för några veckor sedan var ute och demonstrerade krävde de att få stanna i Sverige samtidigt som de skrek ”No Borders – No Nations”. Ingen förklarade varför det i så fall spelade någon som helst roll om de befann sig i Sverige eller någon annanstans. Gränser spelar visst ingen roll. Hånfullt gick de med svenska flaggor samtidigt som de krävde att den svenska nationen skulle upphöra.

Nu har de rört på sig igen. Den här gången under parollen ”Vi bygger landet”. Kopplingarna till vänstern kan så klart inte bli tydligare. ”Vi bygger landet” är namnet på en sång som spelades på Olof Palmes begravning. Från början är det en våldsglorifierande bolsjevikisk marsch som framförts på ryska men precis som så mycket annat har de svenska kommunisterna och socialdemokraterna kopierat den från Lenins kommunister. Den svenska texten skrevs av Karl Fredriksson som när han skrev den var redaktör för SSU:s tidning Frihet.

Texten är ganska bra:

Vi bygger landet i gärning och ord
röjer dess tegar och plöjer dess jord
Vi bärgar skörden som åkrarna gav
timret ur skogen och fångsten ur hav

Vi är de tusenden som bygger landet
vi bar det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid

Malmen ur berget och milornas kol
stöpte vi järn av och smidde till stål
Fiskarens koja och torparens hem
röjde vi plats för och timrade dem
Vi är de tusenden som bygger landet…

Vi är fabrikens och plogarnas män
vi reste bygden och värnade den
Vi är de kvinnor som bördorna bar
skapade lyckan och höll henne kvar
Vi är de tusenden som bygger landet…

Hör hur det sjunger från rem och pistong
hör hur det växer till arbetets sång
susar från axen av gulnande säd
stiger i klangen från släggor och städ
Vi är de tusenden som bygger landet…

Texten vänder sig till svenska kroppsarbetare. Inte en stavelse kan appliceras på de unga män från Afghanistan, Pakistan och allt vad de kommer ifrån (men kallar sig för afghaner när de söker asyl i Sverige). De har inte byggt landet i vare sig gärning eller ord. Att ockupera svensk mark är inte det samma som att plöja den svenska jorden. Att kräva bidrag är inte det samma som att bärga skördar, timret ur skogen eller fångsten ur havet. Tvärtom. De vänsterextremister som slutit samman med ”afghanerna” har sett till att koppla samman ”afghanernas” kamp för att få stanna och försörjas av svenskarna med krav på exempelvis högre pensioner eller stoppande av nedläggningshotade BB-inrättningar. Faktum är dock att med Sveriges skyhöga skatter hade Sverige kunnat bekosta alla dessa krav från vänsterns yrkesdemonstranter. Men istället går resurserna till ”afghanerna” och andra asylmissbrukare. De har inte bärgat skörden som åkrarna gav utan tömt den statskassa som svensken gav.

Det här rör sig i stor utsträckning om människor som stuckit från sina hemländer för att söka lyckan. De har gett sig av från slitsamma arbeten eller risken att tvingas göra värnplikten. De har definitivt inte burit fram vårt land ur nöd och strid, svält eller armod. Däremot har de gjort det motsatta mot sina egna länder. När deras länder har hamnat i nöd eller risk för strid så har de gett sig av för att söka de stora bidragen uppe i norr. Dessa afghaner står för den totala motsatsen till allt det som Karl Fredriksson och de gamla sossarna hyllade i sången Vi bygger landet.

”Afghanerna” vet inget om hur malmen kommit ur berget. De känner inte till den svenske smedens hårda kamp för sin familjs överlevnad. De har stuckit från bra mycket bättre förhållanden än vad många svenskar led under för 150 år sedan. ”Afghanerna” är inte fabrikens eller plogarnas män, de är inte släkt med de gamla torparna. De har knappast rest bygden och värnat den. Sin egen bygd har de lumpet lämnat och vår svenska bygd ställer de bara krav på.

Naturligtvis är det inte ”afghanerna” själva som hittat på att de ska gå under parollen ”Vi bygger landet”. De illegala invandrarna är bara brickor i vänsterns spel. Det blev extra tydligt nu när allt fler frågor lyftes in i demonstrationen. SSU driver sedan början av förra året kampanjen ”Vi bygger landet” som handlar just om att fler etniska främlingar ska bosätta sig i Sverige. Tänk en sådan slump att ”afghanerna” nu kampanjar med samma budskap.

Nu tänkte jag att ingen går naturligtvis på att ”afghanerna” själva skulle ha hittat på sin kampanj. Och ingen gör nog det. En som vill ge sken av att hon gör det är dock Bonniers gunstling, vänsterextremisten Shora Esmailian. I Sydsvenskan skriver hon om hur ”Asylsökande ungdomar flätar samman politiska rörelser” och försöker göra liknelser mellan den tidige svenske socialdemokraten Hjalmar Branting och ”afghanernas” ockupation av olika delar av Stockholm. Hon menar att kampen på många sätt liknar varandra och menar att det är symboliskt att kravmaskinerna sittstrejkar 100 år efter att Stockholm drabbades av hungerkravaller mm:

”Platsen och året är laddade med symbolik: hundra år efter hungerkravallerna, hundra år efter bildandet av vänsterpartiet, omkring ett sekel sedan högerns nederlag och därmed vänsterns seger i rösträttsfrågan och demokratibygge.”

Ja Shora Esmailian. Det har gått hundra år. Svenskarna lyckades höga standarden i landet. På egen hand byggde vi Sverige. Visst, sossar har varit inblandade. Delar av den socialdemokratiska politiken skapade en välfärd som vi fortfarande i viss mån kan njuta av. Men socialdemokratin har också skapat kravmaskiner. Socialdemokratin har skapat människor som Shora Esmailian och ”afghanerna” på torget. Socialdemokratin som först byggde en välfärd har med samma politik effektivt slagit den i spillror. ”Vi dignar under skatterna och våra gamla dör, men kräken till politiker de har privatchaufför”, som Åke Bylund sjöng under artistnamnet Odalmannen i sången Den Stora Skälvan.

Man kan inte bara få och få utan att också bygga. Det förstod många av de gamla socialisterna. Därför skapade de en träffande sång som Vi bygger landet. Deras kamp gick ut på att få mer av det man producerade och gärna också ett extra tack för vad man stått ut med under hungerår och lidanden. Ett tack till dem själva eller deras efterkommande. Dagens vänster handlar om något annat. De vill att alla ska få allt utan motprestation. De dumma idioter som väljer att slita i fabriken eller plöjer jorden ska bekosta människor som skiter i sin hembygd och reser ut i världen för att leva på andra. De ska också bekosta alla lata slynglar som istället för att vilja bygga sin framtid med arbete söker sig till syndikalisterna och hittar ursäkter för att inte behöva slita för giriga arbetsgivare.

Att familjen Bonnier anlitar vänsterextremister som Shora Esmailian förvånar inte. Bonnier står för en gränsöverskrivande politik, precis som Shora Esmailian och hennes vänner från syndikalisterna. De betonar bara olika frågor. Vinnaren i massinvandringen blir i slutändan förespråkarna av den nyliberala kapitalismen som önskar dumpa löner. Vänsterextremisterna som för länge sedan tappade bort arbetarna någonstans på vägen i sin ”politiska kamp” kommer vara för upptagna med att kämpa emot könade toaletter, bakverk eller svenska enklaver för att märka att deras kamp tjänat nyliberalismen och dess människoförakt.

En sak är säker. Shora Esmailian har inte byggt landet. Det har inte dagens vänster gjort. De håller på att riva landet. Byggde landet gjorde vi svenskar. Och vi kan göra det igen.