Hellre ta unga män till Sverige än att hjälpa kvinnor och barn på plats – svensk humanism i praktiken

För varje asylsökande i Sverige så försvinner 499 kronor från biståndet – per dygn. Det betyder alltså att inte bara svenska skattebetalare betalar för att unga (och i allt väsentligt välnärda unga män) från Afghanistan och Afrika skall kunna få ett bättre liv i Sverige, utan också utsatta barn i Syrien eller Afghanistan är med och betalar. SVT skriver:

”Ur biståndet till andra länder förs i dag pengar över till flyktingmottagning i Sverige enligt en modell där det för varje ny asylsökande tas 499 kronor per dygn, pengar som är tänkta att överföras till Migrationsverket. 499 kronor är mycket pengar i biståndssammanhang. Priset för Röda Korsets matpaket, som räcker i en hel månad för en flyktingfamilj i Syriens närområde, ligger på 385 kronor.

”Ett vaccinationspaket för 20 barn i Afghanistan kostar 106 kronor.”

Miljöpartiets Isabella Lövin, tillika biståndsminister, tycker inte att detta är problematiskt utan snarare moraliskt försvarbart:

– Ja, det tycker jag faktiskt att det är. Det är ju på något sätt en princip som grundar sig på det faktum att människor som flyr för sina liv, som är i desperata situationer, att man kan hjälpa dem.

Nu tänker dock inte regeringen låta massinvandringen till Sverige påverka biståndet för mycekt på sikt. Finansmininister Magdalena Andersson funderar på att öka den statliga upplåningen för att kunna kompensera det hela. Lövins prat om ”människor som flyr för sina liv” är ju ren gallimattias, ingen ska påstå att de unga män som dräller in i Europa en masse flyr för sina liv.

Svenska regeringen prioriterar alltså personer som är driftiga nog (och har ekonomi nog) för att ta sig från Mellanöstern eller Afghanistan till Sverige, medan de olycksamma kvinnorna och barnen som blir kvar får klara sig så gott de kan.

Detta är alltså den humanitära stormakten Sverige i praktiken. Exakt vad som är humant med detta förfarande övergår mitt förstånd. Förvisso har jag inga hästar i loppet på det sättet; jag är motståndare till massinvandringen och ytterst skeptisk bistånd överlag. Men måste man välja så är det väl alltid bättre att hjälpa fler, inte färre och därtill de mest utsatta och inte lycksökare?

I grund och botten handlar det dock om en överordnad agenda som går ut på att folkutbytet skall drivas igenom, oavsett konsekvenserna för oss svenskar, eller för den delen, utsatta kvinnor och barn i Afghanistan.